HenkeEmilsson

Mitt liv har med sex strängar
som alla mina gitarr. (var då)

Dem tunnaste strängar G B e
är mitt kärleksliv, mitt självförtroende och min framtid

den tunnaste av dessa är min framtid
jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har pratat/skrivit i bloggen om att flytta till england
men vill jag det.
Eller ska jag gå något med musik.
Jag kanske ska skrota mina tankar å bara jobba istället.
Ska jag fortsätta med fotbollen eller är det ett onödigt tidsfördriv.
min e-sträng är min framtid. så tunn att jag kan bita av den.
så osäker att den blir konstig.

Mitt kärleksliv blir nog min B-sträng.
eftersom det inte existerar något.
och är den sträng som oftast går sönder.
Nu är det så att jag knappt vågar spela på den.
Jag undviker den med plektrumet hela tiden.
flyttar bort fingrarna så att strängen inte spänns riktigt.

mitt självförtroende.
mitt G.
Det är väl godkänt men nja det dalar.
Min G-sträng lider för mkt av min B- och min e-sträng för att låta riktigt bra.
Den skorrar på något sätt.
som gör den oklar, som en ekorre i dimma å mörker.

D
låter bra.
skulle kunna kalla den skolan.
Inte den roligaste strängen
men ändå lite rockig.
Den låter bra, lite ostämd ibland.
Men rättar jag till oftast.
Ibland kan den låta illa några dagar
utan att jag har ork att rätta till den.

Mitt jobb är nog mitt A
inte roligaste att spela
men är ändå ett A
som man har nytta av på många ställen.
låter oftast bra om något enformigt.

Det stora E står för väl för min nutid.
det passar in på dem flesta ställena.
låter lite rockigare än det är.
men använder det oftare för att låta bättre.
För att det passar bra med min G-sträng.
men inte lika bra med min e-sträng tyvärr.

Nu blev det en väldig metaforisk blogg.
och kanske djup.. jag bara skriver.

// Henrik