Att komma bort från någonstans och att hitta någon annanstans
Att våga svinga sig
Att våga ta fart
Att våga släppa taget
Att hitta någonting
Att glömma något annat
Att komma bort från någonstans
Att hitta någon annanstans
Att gå för det inte känns bra
Att stanna för att det känns bra
Att bara lyfta och inte vända blicken
Att kunna landa och bli nöjd.
Det vill jag.
Fan vad jag vill just det.
Jag tänkte häromdagen när jag jobbade
Att detta kommer jag aldrig göra sen.
Jag kommer aldrig kunna bo på landet med kor.
Jag vill inte vara bunden på det sättet.
Jag pratade med en gammal klasskompis
Hon ville inte flytta till Linköping
Utan tycker Älmhult är mysigt.
Det tycker inte jag.
Min syster flyttade till Osby
Min bror kommer ta över hemma, tror inte du åker runt så mycket som du säger Håkan
Vg ja? Tror inte heller du försvinner så långt härifrån.
Thessan å Mathilda ni är för små för att jag ska kunna analysera er. (om jag sen har rätt eller inte är en annan sak.)
Men jag vill inte bo här,
Jag är inte hemma trots att jag är hemma.
Jag är inte glad trots att jag ler
Jag är fan inte jag.
Jag vill hitta något
Jag vill stadga mig med.
Jag kommer inte gifta mig.
Jag har det på känn nu.
Jag vill inte gifta mig
Inte för att man bara skiljer sig eller något sånt
Utan för att jag klär inte i rollen som brudgum.
Visst, bröllop är fint.
Kanske där det skär sig vad vet jag.
Spelar ingen roll vart.
Det känns inte som jag.
Men inte det jag söker mest.
Jag söker en plats
där jag kan vila
där jag kan se något varje dag
Utan att dö av tristessen
Det finns något i mig som driver mig iväg.
Jag tror inte jag kommer att bo hemma under hela 2010. (gör lumpen 09)
Jag måste bort.
Jag söker något
Men vet inte vad
Om du hittar det
Så tveka inte
ring
smsa
skrik
viska
gör något bara jag får reda på det.
Jag har träffat folk som sagt:
Jag har alltid velat bo på landet och/eller vad fint ni bor här hade jag velat bo
Vad ser de som inte jag ser?
En annan tanke helt off topic.
Personer som saknar ett sinne t.ex hörsel eller syn,
de får förbättrade andra sinnen.
Men när man blir äldre försämras ju alla sinnena.
Varför blir inte t.ex lukten eller smaken bättre?
tåls att fundera på.
Att våga ta fart
Att våga släppa taget
Att hitta någonting
Att glömma något annat
Att komma bort från någonstans
Att hitta någon annanstans
Att gå för det inte känns bra
Att stanna för att det känns bra
Att bara lyfta och inte vända blicken
Att kunna landa och bli nöjd.
Det vill jag.
Fan vad jag vill just det.
Jag tänkte häromdagen när jag jobbade
Att detta kommer jag aldrig göra sen.
Jag kommer aldrig kunna bo på landet med kor.
Jag vill inte vara bunden på det sättet.
Jag pratade med en gammal klasskompis
Hon ville inte flytta till Linköping
Utan tycker Älmhult är mysigt.
Det tycker inte jag.
Min syster flyttade till Osby
Min bror kommer ta över hemma, tror inte du åker runt så mycket som du säger Håkan
Vg ja? Tror inte heller du försvinner så långt härifrån.
Thessan å Mathilda ni är för små för att jag ska kunna analysera er. (om jag sen har rätt eller inte är en annan sak.)
Men jag vill inte bo här,
Jag är inte hemma trots att jag är hemma.
Jag är inte glad trots att jag ler
Jag är fan inte jag.
Jag vill hitta något
Jag vill stadga mig med.
Jag kommer inte gifta mig.
Jag har det på känn nu.
Jag vill inte gifta mig
Inte för att man bara skiljer sig eller något sånt
Utan för att jag klär inte i rollen som brudgum.
Visst, bröllop är fint.
Kanske där det skär sig vad vet jag.
Spelar ingen roll vart.
Det känns inte som jag.
Men inte det jag söker mest.
Jag söker en plats
där jag kan vila
där jag kan se något varje dag
Utan att dö av tristessen
Det finns något i mig som driver mig iväg.
Jag tror inte jag kommer att bo hemma under hela 2010. (gör lumpen 09)
Jag måste bort.
Jag söker något
Men vet inte vad
Om du hittar det
Så tveka inte
ring
smsa
skrik
viska
gör något bara jag får reda på det.
Jag har träffat folk som sagt:
Jag har alltid velat bo på landet och/eller vad fint ni bor här hade jag velat bo
Vad ser de som inte jag ser?
En annan tanke helt off topic.
Personer som saknar ett sinne t.ex hörsel eller syn,
de får förbättrade andra sinnen.
Men när man blir äldre försämras ju alla sinnena.
Varför blir inte t.ex lukten eller smaken bättre?
tåls att fundera på.
Att man blir klokare med åren.
Nu skriver jag igen.
Det är sant inget skämt, jag känner redan nu att den här bloggen
inte är särskilt efterlängtad om man tänker på att det inte tog 1-3 månader innan den kom.
Var på Winnerbäck i onsdags, hade inget att göra så körde dit.
En bra bit var det. Men värt varje öre var det också.
Han är bra live, stämningen är bra.
Nu har jag pratade mycket "vanligt" prat så nu är alla uppvärmda inför
det där djupa som finns i nästan alla blogginläggen jag skriver.
Läste alla kommentarer, jag gör det ibland, och förundras över att jag missat en del.
En Lotta var inne på min blogg och skrev att alla människor var lika och fastnade i samma
världsbild och...
... det är sant.
Jag känner inte mig riktigt som mig själv, har inte gjort det sen igår.
Men det kommer jag ha god tid att tänka på.
På söndag åker min familj norröver utom min lillebror som åker söderut.
Kvar blir jag...
... Med djuren, jobb, tystnaden och mörkret.
Det är skönt att vara hemma själv, inte så skönt att vara ensam hemma dock.
Men jag får tar det som det kommer, och det kommer.
Jag måste vänja mig vid den tystnaden
som ändå blir när man går från 6 stycken till en.
För det kommer ske den dagen jag flyttar.
Vilket jag hoppas blir så fort jag kommer ur lumpen.
Vart vet jag inte.
Men Västervik gav mig blodad tand,
eller om det var sällskapet bara.
Jag vet varken in eller ut.
Idag regnade det.
Det finns en mening med det.
Jag skulle gått då, och förlorat mig i regnet.
För jag har redan förlorat mig i ljuset.
Ett regn som faller
Slutar inte för att du vill
Ett liv som faller
Slutar för att du vill.
Fast mitt liv är lite mer som ett regn
Vad det nu betyder
Ska man inte bli klokare genom åren?
Jag blir mer förvirrad
Kanske mer konstig
Eller det vet jag.
Är inne i en konstig period
En sån som jag gillar
Fast att jag stöter bort människor
Att jag gräver ner mig själv djupt
Likt en björn
inför ide.
Det här är mitt ide
Stör gärna
Men knacka först.
"Har du en plats där jag kan vila
Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån"
Det är sant inget skämt, jag känner redan nu att den här bloggen
inte är särskilt efterlängtad om man tänker på att det inte tog 1-3 månader innan den kom.
Var på Winnerbäck i onsdags, hade inget att göra så körde dit.
En bra bit var det. Men värt varje öre var det också.
Han är bra live, stämningen är bra.
Nu har jag pratade mycket "vanligt" prat så nu är alla uppvärmda inför
det där djupa som finns i nästan alla blogginläggen jag skriver.
Läste alla kommentarer, jag gör det ibland, och förundras över att jag missat en del.
En Lotta var inne på min blogg och skrev att alla människor var lika och fastnade i samma
världsbild och...
... det är sant.
Jag känner inte mig riktigt som mig själv, har inte gjort det sen igår.
Men det kommer jag ha god tid att tänka på.
På söndag åker min familj norröver utom min lillebror som åker söderut.
Kvar blir jag...
... Med djuren, jobb, tystnaden och mörkret.
Det är skönt att vara hemma själv, inte så skönt att vara ensam hemma dock.
Men jag får tar det som det kommer, och det kommer.
Jag måste vänja mig vid den tystnaden
som ändå blir när man går från 6 stycken till en.
För det kommer ske den dagen jag flyttar.
Vilket jag hoppas blir så fort jag kommer ur lumpen.
Vart vet jag inte.
Men Västervik gav mig blodad tand,
eller om det var sällskapet bara.
Jag vet varken in eller ut.
Idag regnade det.
Det finns en mening med det.
Jag skulle gått då, och förlorat mig i regnet.
För jag har redan förlorat mig i ljuset.
Ett regn som faller
Slutar inte för att du vill
Ett liv som faller
Slutar för att du vill.
Fast mitt liv är lite mer som ett regn
Vad det nu betyder
Ska man inte bli klokare genom åren?
Jag blir mer förvirrad
Kanske mer konstig
Eller det vet jag.
Är inne i en konstig period
En sån som jag gillar
Fast att jag stöter bort människor
Att jag gräver ner mig själv djupt
Likt en björn
inför ide.
Det här är mitt ide
Stör gärna
Men knacka först.
"Har du en plats där jag kan vila
Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån"
Det är något visst med slottsruinen
Nu sitter jag här igen (med igen menar jag på blogg.se)
Jag känner mig en aning hittvingad, av en personen som vet vem hon är.
Fast på något sätt måste jag tacka för en givande natt, en hel sång och en fin helg.
Var på visfestivalen i Västervik, var där under fredagen, när TAW spelade.
Det är något speciellt med visfestivalen som gör att jag redan nu känner på mig att jag måste dit nästa år.
Det väcks en konstig känsla inom mig, när vi satt där på läktaren.
Det var fyra träd rakt framför mig som alla gjorde en våg av himlen, de skar den på ett märkligt sätt.
Solen gick ner lite bakom den andra läktaren, folk mycket folk gick längs den cykelvägen som gick runt havet.
Utsikten kan jämföras med när jag låg på sjukhus, bara att denna gången var det så jävla mycket vackrare, och sällskapet i alla fall några som jag visste vilka var.
När sen TAW framåt 22.30 började spela så såg jag hur stjärnorna sakta trängde fram genom de alldeles för tunna molnen och den annars så klara blå himlen.
Det är något visst med slottsruinen i Västervik!
Vi såg också en person som var riktigt lik Winnerbäck.
Jag pratade sönder natten i något som kanske kan kallas, lära känna natt eller något åt det hållet.
Vi pratade om allt från, Kirunavintrar, till bekräftelse, skolan och fördomar.
säger som Pontus Enhörning en gång sade:
"Det är så bra med fördomar man behöver inte träffa folk för att veta hurdana de är"
Jag gillade att prata om sånt, vi bägge visste om att det kanske var sista gången vi sågs, men någonting säger mig att det var det inte. Det finns personer som man vet efter man har träffat att denna människan kommer jag nog aldrig träffa igen, och så finns då de andra personerna som man vet att man kommer träffa igen om de så bor jävligt öde ;)
Fast klart 30 mil är ju bara runt hörnet eller hur?
Men det som är visst med slottsruinen är att jag blev djup och inspirerad. Nu har jag alltid på någon nivå varit djup, men det var något visst som gjorde att jag å du kunde ligga vakna till 05.30 å prata om allt.
Och att jag sedan stannade i Vimmerby för att köpa något tilltugg.
Gick in och sa:
-Tjenare, Ska bara ha en Cola å en Zoopåse!
(killen försvinner och kommer tillbaka)
- Hur stor Sop-påse vill du ha?
- Nej nej Zoopåse.
- Jaha, jag tänkte väl det, vad kostar dem?
Men i alla fall, jag drog fram gitarren som jag inte haft framme under hela vistelsen.
Satte mig i framsätet och började sjunga om:
de två männen som jag såg gå längs vattnet på cykelvägen där solen gick nerför ån, om någon som tvivlar och inte känner sig hemma nånstans, och om livets alla val å svåra kval. Om stjärnorna och molnen den kvällen/natten.
Det är en av de skönaste låtarna jag skrivit, melodin blev bra också. Nu ska jag bara fixa tid med Chris.
Vilken berättarblogg det här blev inte så djup som man kan hoppas.
Men som sagt någon kan även jag trampa snett.!
Jag känner mig en aning hittvingad, av en personen som vet vem hon är.
Fast på något sätt måste jag tacka för en givande natt, en hel sång och en fin helg.
Var på visfestivalen i Västervik, var där under fredagen, när TAW spelade.
Det är något speciellt med visfestivalen som gör att jag redan nu känner på mig att jag måste dit nästa år.
Det väcks en konstig känsla inom mig, när vi satt där på läktaren.
Det var fyra träd rakt framför mig som alla gjorde en våg av himlen, de skar den på ett märkligt sätt.
Solen gick ner lite bakom den andra läktaren, folk mycket folk gick längs den cykelvägen som gick runt havet.
Utsikten kan jämföras med när jag låg på sjukhus, bara att denna gången var det så jävla mycket vackrare, och sällskapet i alla fall några som jag visste vilka var.
När sen TAW framåt 22.30 började spela så såg jag hur stjärnorna sakta trängde fram genom de alldeles för tunna molnen och den annars så klara blå himlen.
Det är något visst med slottsruinen i Västervik!
Vi såg också en person som var riktigt lik Winnerbäck.
Jag pratade sönder natten i något som kanske kan kallas, lära känna natt eller något åt det hållet.
Vi pratade om allt från, Kirunavintrar, till bekräftelse, skolan och fördomar.
säger som Pontus Enhörning en gång sade:
"Det är så bra med fördomar man behöver inte träffa folk för att veta hurdana de är"
Jag gillade att prata om sånt, vi bägge visste om att det kanske var sista gången vi sågs, men någonting säger mig att det var det inte. Det finns personer som man vet efter man har träffat att denna människan kommer jag nog aldrig träffa igen, och så finns då de andra personerna som man vet att man kommer träffa igen om de så bor jävligt öde ;)
Fast klart 30 mil är ju bara runt hörnet eller hur?
Men det som är visst med slottsruinen är att jag blev djup och inspirerad. Nu har jag alltid på någon nivå varit djup, men det var något visst som gjorde att jag å du kunde ligga vakna till 05.30 å prata om allt.
Och att jag sedan stannade i Vimmerby för att köpa något tilltugg.
Gick in och sa:
-Tjenare, Ska bara ha en Cola å en Zoopåse!
(killen försvinner och kommer tillbaka)
- Hur stor Sop-påse vill du ha?
- Nej nej Zoopåse.
- Jaha, jag tänkte väl det, vad kostar dem?
Men i alla fall, jag drog fram gitarren som jag inte haft framme under hela vistelsen.
Satte mig i framsätet och började sjunga om:
de två männen som jag såg gå längs vattnet på cykelvägen där solen gick nerför ån, om någon som tvivlar och inte känner sig hemma nånstans, och om livets alla val å svåra kval. Om stjärnorna och molnen den kvällen/natten.
Det är en av de skönaste låtarna jag skrivit, melodin blev bra också. Nu ska jag bara fixa tid med Chris.
Vilken berättarblogg det här blev inte så djup som man kan hoppas.
Men som sagt någon kan även jag trampa snett.!
