Drömmar och avundsjuka.
Jag har en vän.
Eller en gammal vän.
Eller mer en gammal bekant.
Personen är inte gammal.
Inte vår relation heller.
Fast klart, allt blir vad man gör det till.
Jag har en klasskamrat.
Ja, alltså en föredetta klasskamrat.
En hon.
Jag avundas henne.
Hon hinner med så mycket.
jag ska nu vara ärlig och säga att det kändes som om jag
och denna personen gick och störde oss lite på varandra
När vi gick runt på haganässkolan.
Hon var lite för mycket inte jag.
Säger inte att det är fel.
Säger bara att det inte passar mig.
Vi är nog fortfarande lite motpoler.
Jag och...
...Denna kvinna.
Har haft en blogg så länge jag vetat/känt personen.
Jag läser där titt som tätt.
Nämner det för henne mer sällan.
Idag berättade jag att jag avundas henne titt som tätt.
Hon verka leva ett så mysigt liv.
Med rödvin och egen lägenhet.
Med gulliga bilder på sin blogg med kärlekspar.
Om vi ska jämföra lite.
Mitt liv är inte mysigt mer dugligt.
Väldigt sällan rödvin utom en kofta. och i mitt stökiga pojkrum.
Har jag någon gång haft en bild på min blogg.
Jag tror faktiskt inte det.
Dags att förändra något känner jag.
Det är mitt egna liv.
Räkna inte med att detta ska bli en bildblogg.
Långt därifrån.
Tror inte att det är där det sitter.
Fast vad gör man inte för konsten.
Just nu kan jag inte komma på något som jag inte skulle göra för konsten.
Fast vad är konst?
Jag lämnar frågan öppen.
Mest för att jag inte har några svar.
När vi talar om avunsjuka.
Som ändå hela detta inlägget handlar om.
Så avundas jag några personer till.
Jag tänker inte namedropa någon med risk för att glömma någon.
Men det finns en annan tjej.
Som också lever lite som jag vill.
På andra sidan jorden.
Jag vill med resa.
Jobba med skitsaker (läs: Inte Netto)
Jag vill med backpacka.
Göra såna jobb som ingen annan vill göra.
För att få tillräckligt med pengar för att sova och dricka öl med vännerna.
Det räcker.
Träffa nya personer.
men det är klart.
Jag kan plocka upp ett av alla plektrum på golvet och sjunga en sång.
För en dag kanske jag saknar just denna enkelheten.
Eller en gammal vän.
Eller mer en gammal bekant.
Personen är inte gammal.
Inte vår relation heller.
Fast klart, allt blir vad man gör det till.
Jag har en klasskamrat.
Ja, alltså en föredetta klasskamrat.
En hon.
Jag avundas henne.
Hon hinner med så mycket.
jag ska nu vara ärlig och säga att det kändes som om jag
och denna personen gick och störde oss lite på varandra
När vi gick runt på haganässkolan.
Hon var lite för mycket inte jag.
Säger inte att det är fel.
Säger bara att det inte passar mig.
Vi är nog fortfarande lite motpoler.
Jag och...
...Denna kvinna.
Har haft en blogg så länge jag vetat/känt personen.
Jag läser där titt som tätt.
Nämner det för henne mer sällan.
Idag berättade jag att jag avundas henne titt som tätt.
Hon verka leva ett så mysigt liv.
Med rödvin och egen lägenhet.
Med gulliga bilder på sin blogg med kärlekspar.
Om vi ska jämföra lite.
Mitt liv är inte mysigt mer dugligt.
Väldigt sällan rödvin utom en kofta. och i mitt stökiga pojkrum.
Har jag någon gång haft en bild på min blogg.
Jag tror faktiskt inte det.
Dags att förändra något känner jag.
Det är mitt egna liv.
Räkna inte med att detta ska bli en bildblogg.
Långt därifrån.
Tror inte att det är där det sitter.
Fast vad gör man inte för konsten.
Just nu kan jag inte komma på något som jag inte skulle göra för konsten.
Fast vad är konst?
Jag lämnar frågan öppen.
Mest för att jag inte har några svar.
När vi talar om avunsjuka.
Som ändå hela detta inlägget handlar om.
Så avundas jag några personer till.
Jag tänker inte namedropa någon med risk för att glömma någon.
Men det finns en annan tjej.
Som också lever lite som jag vill.
På andra sidan jorden.
Jag vill med resa.
Jobba med skitsaker (läs: Inte Netto)
Jag vill med backpacka.
Göra såna jobb som ingen annan vill göra.
För att få tillräckligt med pengar för att sova och dricka öl med vännerna.
Det räcker.
Träffa nya personer.
men det är klart.
Jag kan plocka upp ett av alla plektrum på golvet och sjunga en sång.
För en dag kanske jag saknar just denna enkelheten.
