Sanden börjar rinna ut.
Jag vände på det.
Nu är sanden snart i botten.
Då är det dags att göra något.
Som att vända igen.
Jag har hunnit med mycket sen sist.
Snart ett år sen jag uppdaterade.
Tänkte låta bloggen gå en långsam död tillmötes.
Men så blev det denna kvällen.
Jag tänker inte berätta allt jag gjort sen sist.
Det blir för mycket skit, och sen ska jag sortera ut det bästa.
Vilket antingen blir ingenting eller för mycket.
Det är väl så det är.
Upplevelser blir som en trasig sil.
Antingen går allt igenom eller ingenting.
Jag upptäcker nya sidor hos mig själv lite då och då...
Kanske sånt man gör när man blir äldre.
...som att jag tycker om folk som helt omotiverat ler mot medmänniskor.
Jag har bytt jobb.
Köpt två boxar med Winnerbäck.
Dvs dubbelköpt.
Vunnit en signerad.
Nya skivan är.
Ganska bra.
Jag ser framemot höstturnén.
Lite som jag ser framemot torsdagen.
Då Brynäs inleder sin Elitseriesäsong borta mot Timrå IK.
Jag vet inte varför jag skriva eller varför jag gör det jag gör.
Fick en fråga idag om vad som skulle ske för mig i framtiden.
Jag vet inte.
Känns så jävla skönt.
Att ha det helt öppet.
Jag känner ingen press att jag måste utbilda mig och få 50 000 kr i lön/månaden.
Prioriterar hellre glädjen.
Jag kan mycket väl jobbar för 9 000 kr/månaden.
Om jag trivs bättre med det.
Man kan leva på det mesta.
Förstår inte varför alla är så fokuserade
över att tjäna så mycket pengar.
Jag vill uppleva saker.
Se en val.
lära mig surfa eller dyka eller båda två.
träffa massa människor.
ta en after-work öl med kollegorna.
Det mesta går inte att göra i Sverige.
Har även följt en diskussion via ett forum
om en som säger sig vara nazist och en som har helt andra sympatier.
Nazisten vill förvara så mycket som möjligt svenskt.
Varför vill man det?
Att vara tyst, knappt våga le eller säga hej till de man känner igen.
Att vara rädd för att misslyckas, att inte kunna våga prata med okända männsikor.
Tycka det är jobbigt om det kommer en person till när man väntar på bussen.
Nu stämmer inte allt detta på alla svenska personer.
Men frågar man en turist som är i Sverige så uppfattar de svenskarna på liknande sätt.
Varför vill man bevara det?
Jag trivs där alla är öppna och vågar säga det man känner och tycker.
Det är lite som festivalliv.
Det saknar jag denna september natt.
När stjärnorna lyser
bakom min blå rullgardin
Det enda som lyser är min skärm
och mina ögon.
Det enda som låter
är det surrande ljudet
ifrån mina glappande högtalare.
Nu är sanden snart i botten.
Då är det dags att göra något.
Som att vända igen.
Jag har hunnit med mycket sen sist.
Snart ett år sen jag uppdaterade.
Tänkte låta bloggen gå en långsam död tillmötes.
Men så blev det denna kvällen.
Jag tänker inte berätta allt jag gjort sen sist.
Det blir för mycket skit, och sen ska jag sortera ut det bästa.
Vilket antingen blir ingenting eller för mycket.
Det är väl så det är.
Upplevelser blir som en trasig sil.
Antingen går allt igenom eller ingenting.
Jag upptäcker nya sidor hos mig själv lite då och då...
Kanske sånt man gör när man blir äldre.
...som att jag tycker om folk som helt omotiverat ler mot medmänniskor.
Jag har bytt jobb.
Köpt två boxar med Winnerbäck.
Dvs dubbelköpt.
Vunnit en signerad.
Nya skivan är.
Ganska bra.
Jag ser framemot höstturnén.
Lite som jag ser framemot torsdagen.
Då Brynäs inleder sin Elitseriesäsong borta mot Timrå IK.
Jag vet inte varför jag skriva eller varför jag gör det jag gör.
Fick en fråga idag om vad som skulle ske för mig i framtiden.
Jag vet inte.
Känns så jävla skönt.
Att ha det helt öppet.
Jag känner ingen press att jag måste utbilda mig och få 50 000 kr i lön/månaden.
Prioriterar hellre glädjen.
Jag kan mycket väl jobbar för 9 000 kr/månaden.
Om jag trivs bättre med det.
Man kan leva på det mesta.
Förstår inte varför alla är så fokuserade
över att tjäna så mycket pengar.
Jag vill uppleva saker.
Se en val.
lära mig surfa eller dyka eller båda två.
träffa massa människor.
ta en after-work öl med kollegorna.
Det mesta går inte att göra i Sverige.
Har även följt en diskussion via ett forum
om en som säger sig vara nazist och en som har helt andra sympatier.
Nazisten vill förvara så mycket som möjligt svenskt.
Varför vill man det?
Att vara tyst, knappt våga le eller säga hej till de man känner igen.
Att vara rädd för att misslyckas, att inte kunna våga prata med okända männsikor.
Tycka det är jobbigt om det kommer en person till när man väntar på bussen.
Nu stämmer inte allt detta på alla svenska personer.
Men frågar man en turist som är i Sverige så uppfattar de svenskarna på liknande sätt.
Varför vill man bevara det?
Jag trivs där alla är öppna och vågar säga det man känner och tycker.
Det är lite som festivalliv.
Det saknar jag denna september natt.
När stjärnorna lyser
bakom min blå rullgardin
Det enda som lyser är min skärm
och mina ögon.
Det enda som låter
är det surrande ljudet
ifrån mina glappande högtalare.
