Öl och svett.
Nu har natten tågat in.
Inte med speciellt mycket ljus inte ens måne lyser starkt.
Vet inte om det betyder något.
Hade varit intressant om det betydde något i längden.
Dagar flyter på sakta och stilla, mest stilla.
Sovit lite natten tills idag
Har jobbat och är ohyggligt trött.
Men känner att sömn just nu inte fyller någon funktion.
Så mycket jag vill göra så lite jag kan göra.
Jobbet går sin gång
Klockan går sin.
Väldigt sällan går dessa i takt.
Som att spela trummor utan trumpinnar eller bara i otakt.
Idag har varit en sån dag.
När allt har gått knackigt.
När saker fastnar och inte blir färdiga.
Man har gjort allt jobb men får inte gå hem.
Eller som när man tappar honungsmackan på golvet.
Med honungen neråt.
Jag saknar ganska mycket vid adventstider.
Mest solljus.
mycket märta.
ännu mer festivalfeelingen.
Allt är så mörkt
och det känns lite aggressivt såhär i december.
Jag vill ha sommar sol och sova i tält
på en åker som luktar öl och svett.
Det är en viss kärlek.
En viss sinnesstämning.
Jag saknar det.
Inte med speciellt mycket ljus inte ens måne lyser starkt.
Vet inte om det betyder något.
Hade varit intressant om det betydde något i längden.
Dagar flyter på sakta och stilla, mest stilla.
Sovit lite natten tills idag
Har jobbat och är ohyggligt trött.
Men känner att sömn just nu inte fyller någon funktion.
Så mycket jag vill göra så lite jag kan göra.
Jobbet går sin gång
Klockan går sin.
Väldigt sällan går dessa i takt.
Som att spela trummor utan trumpinnar eller bara i otakt.
Idag har varit en sån dag.
När allt har gått knackigt.
När saker fastnar och inte blir färdiga.
Man har gjort allt jobb men får inte gå hem.
Eller som när man tappar honungsmackan på golvet.
Med honungen neråt.
Jag saknar ganska mycket vid adventstider.
Mest solljus.
mycket märta.
ännu mer festivalfeelingen.
Allt är så mörkt
och det känns lite aggressivt såhär i december.
Jag vill ha sommar sol och sova i tält
på en åker som luktar öl och svett.
Det är en viss kärlek.
En viss sinnesstämning.
Jag saknar det.
Drömmar och avundsjuka.
Jag har en vän.
Eller en gammal vän.
Eller mer en gammal bekant.
Personen är inte gammal.
Inte vår relation heller.
Fast klart, allt blir vad man gör det till.
Jag har en klasskamrat.
Ja, alltså en föredetta klasskamrat.
En hon.
Jag avundas henne.
Hon hinner med så mycket.
jag ska nu vara ärlig och säga att det kändes som om jag
och denna personen gick och störde oss lite på varandra
När vi gick runt på haganässkolan.
Hon var lite för mycket inte jag.
Säger inte att det är fel.
Säger bara att det inte passar mig.
Vi är nog fortfarande lite motpoler.
Jag och...
...Denna kvinna.
Har haft en blogg så länge jag vetat/känt personen.
Jag läser där titt som tätt.
Nämner det för henne mer sällan.
Idag berättade jag att jag avundas henne titt som tätt.
Hon verka leva ett så mysigt liv.
Med rödvin och egen lägenhet.
Med gulliga bilder på sin blogg med kärlekspar.
Om vi ska jämföra lite.
Mitt liv är inte mysigt mer dugligt.
Väldigt sällan rödvin utom en kofta. och i mitt stökiga pojkrum.
Har jag någon gång haft en bild på min blogg.
Jag tror faktiskt inte det.
Dags att förändra något känner jag.
Det är mitt egna liv.
Räkna inte med att detta ska bli en bildblogg.
Långt därifrån.
Tror inte att det är där det sitter.
Fast vad gör man inte för konsten.
Just nu kan jag inte komma på något som jag inte skulle göra för konsten.
Fast vad är konst?
Jag lämnar frågan öppen.
Mest för att jag inte har några svar.
När vi talar om avunsjuka.
Som ändå hela detta inlägget handlar om.
Så avundas jag några personer till.
Jag tänker inte namedropa någon med risk för att glömma någon.
Men det finns en annan tjej.
Som också lever lite som jag vill.
På andra sidan jorden.
Jag vill med resa.
Jobba med skitsaker (läs: Inte Netto)
Jag vill med backpacka.
Göra såna jobb som ingen annan vill göra.
För att få tillräckligt med pengar för att sova och dricka öl med vännerna.
Det räcker.
Träffa nya personer.
men det är klart.
Jag kan plocka upp ett av alla plektrum på golvet och sjunga en sång.
För en dag kanske jag saknar just denna enkelheten.
Eller en gammal vän.
Eller mer en gammal bekant.
Personen är inte gammal.
Inte vår relation heller.
Fast klart, allt blir vad man gör det till.
Jag har en klasskamrat.
Ja, alltså en föredetta klasskamrat.
En hon.
Jag avundas henne.
Hon hinner med så mycket.
jag ska nu vara ärlig och säga att det kändes som om jag
och denna personen gick och störde oss lite på varandra
När vi gick runt på haganässkolan.
Hon var lite för mycket inte jag.
Säger inte att det är fel.
Säger bara att det inte passar mig.
Vi är nog fortfarande lite motpoler.
Jag och...
...Denna kvinna.
Har haft en blogg så länge jag vetat/känt personen.
Jag läser där titt som tätt.
Nämner det för henne mer sällan.
Idag berättade jag att jag avundas henne titt som tätt.
Hon verka leva ett så mysigt liv.
Med rödvin och egen lägenhet.
Med gulliga bilder på sin blogg med kärlekspar.
Om vi ska jämföra lite.
Mitt liv är inte mysigt mer dugligt.
Väldigt sällan rödvin utom en kofta. och i mitt stökiga pojkrum.
Har jag någon gång haft en bild på min blogg.
Jag tror faktiskt inte det.
Dags att förändra något känner jag.
Det är mitt egna liv.
Räkna inte med att detta ska bli en bildblogg.
Långt därifrån.
Tror inte att det är där det sitter.
Fast vad gör man inte för konsten.
Just nu kan jag inte komma på något som jag inte skulle göra för konsten.
Fast vad är konst?
Jag lämnar frågan öppen.
Mest för att jag inte har några svar.
När vi talar om avunsjuka.
Som ändå hela detta inlägget handlar om.
Så avundas jag några personer till.
Jag tänker inte namedropa någon med risk för att glömma någon.
Men det finns en annan tjej.
Som också lever lite som jag vill.
På andra sidan jorden.
Jag vill med resa.
Jobba med skitsaker (läs: Inte Netto)
Jag vill med backpacka.
Göra såna jobb som ingen annan vill göra.
För att få tillräckligt med pengar för att sova och dricka öl med vännerna.
Det räcker.
Träffa nya personer.
men det är klart.
Jag kan plocka upp ett av alla plektrum på golvet och sjunga en sång.
För en dag kanske jag saknar just denna enkelheten.
Sanden börjar rinna ut.
Jag vände på det.
Nu är sanden snart i botten.
Då är det dags att göra något.
Som att vända igen.
Jag har hunnit med mycket sen sist.
Snart ett år sen jag uppdaterade.
Tänkte låta bloggen gå en långsam död tillmötes.
Men så blev det denna kvällen.
Jag tänker inte berätta allt jag gjort sen sist.
Det blir för mycket skit, och sen ska jag sortera ut det bästa.
Vilket antingen blir ingenting eller för mycket.
Det är väl så det är.
Upplevelser blir som en trasig sil.
Antingen går allt igenom eller ingenting.
Jag upptäcker nya sidor hos mig själv lite då och då...
Kanske sånt man gör när man blir äldre.
...som att jag tycker om folk som helt omotiverat ler mot medmänniskor.
Jag har bytt jobb.
Köpt två boxar med Winnerbäck.
Dvs dubbelköpt.
Vunnit en signerad.
Nya skivan är.
Ganska bra.
Jag ser framemot höstturnén.
Lite som jag ser framemot torsdagen.
Då Brynäs inleder sin Elitseriesäsong borta mot Timrå IK.
Jag vet inte varför jag skriva eller varför jag gör det jag gör.
Fick en fråga idag om vad som skulle ske för mig i framtiden.
Jag vet inte.
Känns så jävla skönt.
Att ha det helt öppet.
Jag känner ingen press att jag måste utbilda mig och få 50 000 kr i lön/månaden.
Prioriterar hellre glädjen.
Jag kan mycket väl jobbar för 9 000 kr/månaden.
Om jag trivs bättre med det.
Man kan leva på det mesta.
Förstår inte varför alla är så fokuserade
över att tjäna så mycket pengar.
Jag vill uppleva saker.
Se en val.
lära mig surfa eller dyka eller båda två.
träffa massa människor.
ta en after-work öl med kollegorna.
Det mesta går inte att göra i Sverige.
Har även följt en diskussion via ett forum
om en som säger sig vara nazist och en som har helt andra sympatier.
Nazisten vill förvara så mycket som möjligt svenskt.
Varför vill man det?
Att vara tyst, knappt våga le eller säga hej till de man känner igen.
Att vara rädd för att misslyckas, att inte kunna våga prata med okända männsikor.
Tycka det är jobbigt om det kommer en person till när man väntar på bussen.
Nu stämmer inte allt detta på alla svenska personer.
Men frågar man en turist som är i Sverige så uppfattar de svenskarna på liknande sätt.
Varför vill man bevara det?
Jag trivs där alla är öppna och vågar säga det man känner och tycker.
Det är lite som festivalliv.
Det saknar jag denna september natt.
När stjärnorna lyser
bakom min blå rullgardin
Det enda som lyser är min skärm
och mina ögon.
Det enda som låter
är det surrande ljudet
ifrån mina glappande högtalare.
Nu är sanden snart i botten.
Då är det dags att göra något.
Som att vända igen.
Jag har hunnit med mycket sen sist.
Snart ett år sen jag uppdaterade.
Tänkte låta bloggen gå en långsam död tillmötes.
Men så blev det denna kvällen.
Jag tänker inte berätta allt jag gjort sen sist.
Det blir för mycket skit, och sen ska jag sortera ut det bästa.
Vilket antingen blir ingenting eller för mycket.
Det är väl så det är.
Upplevelser blir som en trasig sil.
Antingen går allt igenom eller ingenting.
Jag upptäcker nya sidor hos mig själv lite då och då...
Kanske sånt man gör när man blir äldre.
...som att jag tycker om folk som helt omotiverat ler mot medmänniskor.
Jag har bytt jobb.
Köpt två boxar med Winnerbäck.
Dvs dubbelköpt.
Vunnit en signerad.
Nya skivan är.
Ganska bra.
Jag ser framemot höstturnén.
Lite som jag ser framemot torsdagen.
Då Brynäs inleder sin Elitseriesäsong borta mot Timrå IK.
Jag vet inte varför jag skriva eller varför jag gör det jag gör.
Fick en fråga idag om vad som skulle ske för mig i framtiden.
Jag vet inte.
Känns så jävla skönt.
Att ha det helt öppet.
Jag känner ingen press att jag måste utbilda mig och få 50 000 kr i lön/månaden.
Prioriterar hellre glädjen.
Jag kan mycket väl jobbar för 9 000 kr/månaden.
Om jag trivs bättre med det.
Man kan leva på det mesta.
Förstår inte varför alla är så fokuserade
över att tjäna så mycket pengar.
Jag vill uppleva saker.
Se en val.
lära mig surfa eller dyka eller båda två.
träffa massa människor.
ta en after-work öl med kollegorna.
Det mesta går inte att göra i Sverige.
Har även följt en diskussion via ett forum
om en som säger sig vara nazist och en som har helt andra sympatier.
Nazisten vill förvara så mycket som möjligt svenskt.
Varför vill man det?
Att vara tyst, knappt våga le eller säga hej till de man känner igen.
Att vara rädd för att misslyckas, att inte kunna våga prata med okända männsikor.
Tycka det är jobbigt om det kommer en person till när man väntar på bussen.
Nu stämmer inte allt detta på alla svenska personer.
Men frågar man en turist som är i Sverige så uppfattar de svenskarna på liknande sätt.
Varför vill man bevara det?
Jag trivs där alla är öppna och vågar säga det man känner och tycker.
Det är lite som festivalliv.
Det saknar jag denna september natt.
När stjärnorna lyser
bakom min blå rullgardin
Det enda som lyser är min skärm
och mina ögon.
Det enda som låter
är det surrande ljudet
ifrån mina glappande högtalare.
studentrum, radhus, xbox 360, lånad kudde och en kram
Jag tänkte börja med att skriva en passande rubrik för att på något konstigt och aningen udda sätt beskriva Älvsbyn och Kiruna.
Men jag har inget bra ord.
Det kan troligen sluta med en massa adjektiv bara, det känns inte främmande alls.
Troligen blir det så.
Men nu vet jag hur det är att bo i studentrum och i radhus.
Hur kallt det är i norrland i oktober och hur norrsken ser ut.
Men ja, jag och M gjorde det vi är bäst på.
När det gäller ni vi har sällskap.
Vi sov mycket.
Oftast hela dagarna.
Men vet inte om det bara är så att vi blir trötta när vi ser varandra.
Om jag ska klaga så var det kallt i början, hela huset konstigt möblerat med tanke på hur mycket jag slog i.
Men hur mycket jag än letar fel så kommer jag nog åka och hälsa på när jag får.
Vi hade xbox natt eller snarare M och A hade.
A var rolig och snäll på samma gång. Även om hon var väldigt lik Stadling.
Vilket är en komplimang 12 gånger av 10.
Ni bakade kakor, i tre olika kök. (As, Ms och H&Es kök)
Vi var på två förfester tillsammans.
Jag var på krogen
Fick en spark på vaden i garderoben
träffade folk som påstod att de kände igen mig.
Jag liknade någon som gick på rymdgymnasiet.
Drack två öl
Lite av någons grogg (personen hade rosa kanindräkt vågade inte dricka för mycket)
Köpte burgare och pommes.
Skulle köpt två pommes
och två dipp.
Och en burgare.
Jag fick en burgare, en pommes och två dipp
Sen pratade kassörskan engelska med mig.
Ja, småländska är ett eget språk.
Tydligen enklare med engelska då.
Vi fick sova på H&Es soffa den var liten och hård.
Ja, vi gjorde ju inte så mycket så finns inte så mycket att skriva.
Resan tillbaka till Älvsbyn med lite för många handbollstjejer.
Tittade på the big bang theory.
Jag skrattade nog mest.
Om man inte jämför med handbollstjejerna.
Vi skulle göra marängsviss och jag skulle handla.
Skrev lista för att inte glömma något.
Gick hem och vi bestämde oss för att avsluta med det.
Dagen efter frågar du om jag köpte maränger vilket jag inte gjorde.
Jag satsade enbart på sviss.
Men sen gjorde vi marängsviss
Jag tittade lite på fotboll.
Innan C ville byta kanal och jag bytte rum
Sen låg vi och tittade på fotboll.
Jag fick M till att nästan se en hel match.!!!
Men sen var det roliga slut:
Igår stod jag och sa hejdå på perrongen.
Du hade tårar i ögonen och ville tydligen inte lämna.
Jag hade hellre sett dig gå
Istället kände jag mig som den elake som bara lämnade dig kvar där
Helt ensam.
Fick en klump i magen när tåget lämnat perrongen.
Fick dock en kram av konduktören. (mest för att jag bad om en)
Hon var snäll.
Hon förstod nog varför.
Hade jag haft Hellströms låt "Försent för edelweiss" under tågresan så hade frasen
inatt finns ingen väg tillbaks.
säkert ekat i mitt huvud
Men tack för att du visade mig Kiruna. Tack för att du drog mig ut på promenad, så jag kunde kasta snö i ansiktet, ha löjligt mycket energi, dra dåliga skämt, för att jag slapp sova på bäddsoffan, för att jag fick hälsa på, för att du lät mig sätta upp ramar och göra så de är raka med snedtaket. för att jag fick uppleva telefonmodemskänslan, för alla kakor, för kylan, för den frusna isen, för historierna, för att jag fick träffa anna och linda, för att jag fick titta på fotboll och hockey, för att jag fick vara med på xbox-natten, för att jag fick sova trots du hade morgonträning, tack för inbjudan om att hälsa på igen, för att jag fick tjuväta i matsalen, för all musik, för att jag faktiskt läste ut iaf två böcker, för att jag fick låna en kudde, för att du aldrig blev less och önskade att jag skulle åka hem.
Tack som fan!
Håkan Hellström- Försent för edelweiss
Plain white T's- Hey there Delilah
Lars Winnerbäck- När sommaren kommer
Vapnet- Skorpan
Men jag har inget bra ord.
Det kan troligen sluta med en massa adjektiv bara, det känns inte främmande alls.
Troligen blir det så.
Men nu vet jag hur det är att bo i studentrum och i radhus.
Hur kallt det är i norrland i oktober och hur norrsken ser ut.
Men ja, jag och M gjorde det vi är bäst på.
När det gäller ni vi har sällskap.
Vi sov mycket.
Oftast hela dagarna.
Men vet inte om det bara är så att vi blir trötta när vi ser varandra.
Om jag ska klaga så var det kallt i början, hela huset konstigt möblerat med tanke på hur mycket jag slog i.
Men hur mycket jag än letar fel så kommer jag nog åka och hälsa på när jag får.
Vi hade xbox natt eller snarare M och A hade.
A var rolig och snäll på samma gång. Även om hon var väldigt lik Stadling.
Vilket är en komplimang 12 gånger av 10.
Ni bakade kakor, i tre olika kök. (As, Ms och H&Es kök)
Vi var på två förfester tillsammans.
Jag var på krogen
Fick en spark på vaden i garderoben
träffade folk som påstod att de kände igen mig.
Jag liknade någon som gick på rymdgymnasiet.
Drack två öl
Lite av någons grogg (personen hade rosa kanindräkt vågade inte dricka för mycket)
Köpte burgare och pommes.
Skulle köpt två pommes
och två dipp.
Och en burgare.
Jag fick en burgare, en pommes och två dipp
Sen pratade kassörskan engelska med mig.
Ja, småländska är ett eget språk.
Tydligen enklare med engelska då.
Vi fick sova på H&Es soffa den var liten och hård.
Ja, vi gjorde ju inte så mycket så finns inte så mycket att skriva.
Resan tillbaka till Älvsbyn med lite för många handbollstjejer.
Tittade på the big bang theory.
Jag skrattade nog mest.
Om man inte jämför med handbollstjejerna.
Vi skulle göra marängsviss och jag skulle handla.
Skrev lista för att inte glömma något.
Gick hem och vi bestämde oss för att avsluta med det.
Dagen efter frågar du om jag köpte maränger vilket jag inte gjorde.
Jag satsade enbart på sviss.
Men sen gjorde vi marängsviss
Jag tittade lite på fotboll.
Innan C ville byta kanal och jag bytte rum
Sen låg vi och tittade på fotboll.
Jag fick M till att nästan se en hel match.!!!
Men sen var det roliga slut:
Igår stod jag och sa hejdå på perrongen.
Du hade tårar i ögonen och ville tydligen inte lämna.
Jag hade hellre sett dig gå
Istället kände jag mig som den elake som bara lämnade dig kvar där
Helt ensam.
Fick en klump i magen när tåget lämnat perrongen.
Fick dock en kram av konduktören. (mest för att jag bad om en)
Hon var snäll.
Hon förstod nog varför.
Hade jag haft Hellströms låt "Försent för edelweiss" under tågresan så hade frasen
inatt finns ingen väg tillbaks.
säkert ekat i mitt huvud
Men tack för att du visade mig Kiruna. Tack för att du drog mig ut på promenad, så jag kunde kasta snö i ansiktet, ha löjligt mycket energi, dra dåliga skämt, för att jag slapp sova på bäddsoffan, för att jag fick hälsa på, för att du lät mig sätta upp ramar och göra så de är raka med snedtaket. för att jag fick uppleva telefonmodemskänslan, för alla kakor, för kylan, för den frusna isen, för historierna, för att jag fick träffa anna och linda, för att jag fick titta på fotboll och hockey, för att jag fick vara med på xbox-natten, för att jag fick sova trots du hade morgonträning, tack för inbjudan om att hälsa på igen, för att jag fick tjuväta i matsalen, för all musik, för att jag faktiskt läste ut iaf två böcker, för att jag fick låna en kudde, för att du aldrig blev less och önskade att jag skulle åka hem.
Tack som fan!
Håkan Hellström- Försent för edelweiss
Plain white T's- Hey there Delilah
Lars Winnerbäck- När sommaren kommer
Vapnet- Skorpan
Resa genom Sverige.!
Ute är det kallt, svart och blött
Jag åker långt bort
I ett försök att se på mig själv annorlunda
Vi åker förbi städer, skogar och bensinmackar
Jag har två tjejer vid sidan om mig på andra sidan gången
Längre bak i vagnen är en unge som har onödigt mycket energi
Och en av de kläckte ur sig
"synd att man inte får aga barn för då hade nog ungen vart tyst."
De är jävligt trötta trötta, jag känner mig inte så trött
Eller jo jag är jävligt trött
Sitter helt utan Internet oh desperat klickar målservice på mobilen
Sport, sport, sport, sport, sport, sport!!
Jag måste ha sport och gärna ganska mycket.
TPS Åbo spelade en jämn match idag, om ni inte visste.
Det är målfest i Champions League troligen mest för att jag inte kan titta
Jag sitter bara och klickar på tangenterna och försöker få något vettigt ur mig
Detta är ett blogginlägg som kommer publiceras ett anta timmar efter det skrivs vet ej hur
många. Me det är nio timmar tills jag når min station, och är en gnutta livrädd för att vakna upp i Narvik, för att jag för-sover mig.
Norrland är illa men vet i fan om inte Norge är sämre!...
De som lagt spåren norr om Stockholm är några lata jävlar
För tåget lutar ju satan.
Är ju rädd för att trilla ner i mittgången när som helst.
Med det lär inte ske.
Men om det skulle mot all förmodan ske så kommer jag att slå huvudet i sätet tvärs över.
Jag sitter och lyssnar på Lasse W live från alla möjliga ställen.
Huvudet gör lite ont och funderar på att om det skulle hjälpa om jag gick in till restaurangen
och drack öl tills den stängde. Tveksmt! Men en aning lockande.
Men jag känner mig själv och vet att det inte kommer ske, seriöst restaurangvagnen får mig
att känna mig som en rik snorunge som åker ett tåg som snart kommer att bli rånat á la western-film.
Men när jag var där sist satt en svensk och skröt om tåg museet i Gävle för en som
pratade med rysk brytning och jag fick en konstig känsla och
Började invänta Daniel Craig som skulle flyga in genom fönstret och börja skjuta hejvilt!
Hur länge jag än satt där kom varken Craig eller en snygg bondtjej.
Jag blev besviken och gick därifrån för att titta på en film och äta upp min påse av bilar
som jag köpte mycket dyrt och ångerfullt inhandlat.
Nu kör vi sakta, eller ja lokföraren kör sakta, men nu ökar vi jävlar vad vi ökar.
Tror han har glömt vad som var broms och gas, men nu hittat vilket.
Jag hittade inte min biljeett innan, och började få lite panik.
Konduktören sa efter:
"Oj, där började du bli nervös, men jag hade bara kommit tillbaka sen, så hade vi letat tillsammans.
Det hade varit du och jag mot världen, eller i alla fall biljetten"
Han verkade snäll och var lite söt
Han liknade Super-Mario fast tjockare, i konduktörskläder men utan prinsessa.
Nu är data-klockan tio i två, vilket betyder att klockan snart är kvart i tro jag, om jag inte har fått det hela om bak-tassen.
Vilket jag kan ha fått. Men ja nu har jag väl sovit 2.5 timme, men vilat desto mer
Och kommer kanske sova någon timme till innan min station kommer fram.
Eller snarare tvärtom tills vi kommer fram till min station eller inte men ja förstår ni inte nu.
Då vet jag inte vad jag ska skriva,
Då kan ni givetvis kommentera så ska jag försöka förklara det bättre.
Jag lovar ingen jag ger er bara en förhoppning.
Om något bättre, kanske lättare vad vet jag?...
...alldeles för lite.
Men vad kommer då att ske dessa två veckorna.
Ja, jo, jag vet inte riktigt ska träffa en hel familj som jag inte sett på länge, me även löst folk.
Främst åker jag upp för att träffa M och C!
Där fick E och H så det kändes...
...inte troligt.
Om jag skulle träffat någon som börjar på D.
Hade det blivit McD vilket kanske inte är skoj när ni som läser det har släpat er igenom en hel skoldag
och ni är bittra och sega.
Kanske inte alla men vet en som är det!
Nu ser jag månen eller snarare såg för nu försvann den.
Jag har börjat fundera på om tågpersonalen slarvat bort lys-knappen.
För de sa att de skulle släcka vid ett-snåret och när är det vid två-snåret och lika tänt som vi kl 18 eller 19 eller vilket som..
...Men de kanske menar imorgon eftermiddagen när det är ljust ute vad vet jag.
Jag har blivit utsatt för en terrorattack av en svensk idag.
Hon envisas med att skruva upp värmen konstant.!
Sen var det en unge som försökte riva tåget, om jag hade varit förälder till ungen...
...hade han sovit i ljusdal medan jag åkt vidare.
Allt jag har att skriva just nu lär återkomma innan ankomst så att säga.
Jag hade rätt, nu lämnar vi Vännäs och jag har nu aldrig varit såhär långt norrut.
Och då har jag minst 2,5 timme kvar.!
Trolige en kvart+ eftersom jag tror att tåget är försent vet ej riktigt varför.
Kan vara det med att chaffisen blandade ihop broms och gas innan.
Men ja, nu är det jag och en familj som ska av i Umeå kvar.
Jag är näste till att hoppa av.
Tjejen som var med innan också hon hoppade i Vännäs.
Det var en ganska intressant bild, man kunde ha tagit en bra bild...
... Om man haft en kamera och dragit ner rutan.
Hennes gra jacka smälte mer och mer in i den tjocka dimman som är ute såhär på morgonkvisten.
Det var intressant väder ute, nyss!
Vet ej hur det är i Älvsbyn där jag ska kliva av.
Har för övrigt inte sovit mer sen sist och klockan böra närma sig 4 och jag är inte så trött...
... Okej lite trött kanske men ja det spelar inte större roll.
M har förbjudit mig att skriva långa meningar.
Och jag tro att det är ganska långa en del av de iaf.
Som i sin tur har färgat hela det här inlägget grönt, i alla fall i Word!
Tveksamt om det blir så på blogg.se, det hade varit intressant att se.
Det var tänt i köket hos någon vi körde förbi!!
Vem fan har tänt i köket i kl 4! Jag tror det var köket!
Sak samma, man har inte tänt kl 4!!!
Inte en onsdagsmorgon i alla fall.
För det är väl onsdag?
Nu är det över 12 timmar sen jag lämnade småland,
Och jag har snart 150 mil hem, det är långt.
Jävligt långt!
Vem fan vill bo såhär långt ifrån civilisatioen?!!
Ingen snö än!
Jag uppreppar ingen snö än!
Dock var en hel by ute och körde (dvs 2 bilar)
Nu är kl snart 5 och det är 1,5 timme kvar, jag har bara sovit 2,5 timme i natt och kommer inte somna innan.
Så nu är det 4,5 avsnitt vänner tills jag är framme.
Jag får räkna lite så.
Tittat på tre olika filmer hittils
3:10 to yuma
Breakfast with Scot
och
Wedding daze.
Bästa filmen var 3:10 to yuma där jag faktiskt grät lite i slutet
Annars var Wedding Daze riktigt bra också, väldigt skön romantisk komedi som inte upprepa inte innehåller Hugh Grant!
Breakfast with Scot, var helt okej. En gammal NHL-spelar som är tv-ankare och dessutom är homosexuell. Inte helt okej inom hockey. Han och hans pojkvän får ta hand om ett barn som vars mamma dog och är släkt med någon på något sätt.
Nu har jag sovit 5 timmar i Ms sänga det var skönt och välbehövlihy.
Jag kan inte förstå att de har försökt lura hit mig.
Jag ångrade mig ungefär två minuter efter jag klivit ur tåget (som var tidigt! med 7 minuter!)
Det var svinkallt!
Verkligen sjukligt Kallt!!!
Dessutom var det overkligt långt till deras rum, som är förvånadsvärt stort.
Undra om de fått de här rummen utan ha hälsat på någon...
...som bestämmmer.
Jag sitter nu aningen desperat och försöker på något sätt komma in på internet.
För om jag ska vara ärlig så är det inte så kul att bara sitta.
Men nästa gång om det blir någon nästa så åker jag med liggvagn!
Bara så ni vet, kosa vad det kostar vill!
"hälsa skönheten i norr"
(funkar när jag är i norrland)
Lars Winnerbäck- Hjärter dams sista sång
Lars Winnerbäck- Lång väg hem
Tomas Andersson Wij- Sanningen om dig
Lars WInnerbäck- Se dig om
Montt Mardie- Paraply
Lars WInnerbäck- Brustna hjärtans höst
Aguson- Stockholm 1/11/03
Tomas Andersson Wij- Första snön är alltid vitast
Skrev ju åtta inlägg under resan därav åtta låtar!
Jag åker långt bort
I ett försök att se på mig själv annorlunda
Vi åker förbi städer, skogar och bensinmackar
Jag har två tjejer vid sidan om mig på andra sidan gången
Längre bak i vagnen är en unge som har onödigt mycket energi
Och en av de kläckte ur sig
"synd att man inte får aga barn för då hade nog ungen vart tyst."
De är jävligt trötta trötta, jag känner mig inte så trött
Eller jo jag är jävligt trött
Sitter helt utan Internet oh desperat klickar målservice på mobilen
Sport, sport, sport, sport, sport, sport!!
Jag måste ha sport och gärna ganska mycket.
TPS Åbo spelade en jämn match idag, om ni inte visste.
Det är målfest i Champions League troligen mest för att jag inte kan titta
Jag sitter bara och klickar på tangenterna och försöker få något vettigt ur mig
Detta är ett blogginlägg som kommer publiceras ett anta timmar efter det skrivs vet ej hur
många. Me det är nio timmar tills jag når min station, och är en gnutta livrädd för att vakna upp i Narvik, för att jag för-sover mig.
Norrland är illa men vet i fan om inte Norge är sämre!...
De som lagt spåren norr om Stockholm är några lata jävlar
För tåget lutar ju satan.
Är ju rädd för att trilla ner i mittgången när som helst.
Med det lär inte ske.
Men om det skulle mot all förmodan ske så kommer jag att slå huvudet i sätet tvärs över.
Jag sitter och lyssnar på Lasse W live från alla möjliga ställen.
Huvudet gör lite ont och funderar på att om det skulle hjälpa om jag gick in till restaurangen
och drack öl tills den stängde. Tveksmt! Men en aning lockande.
Men jag känner mig själv och vet att det inte kommer ske, seriöst restaurangvagnen får mig
att känna mig som en rik snorunge som åker ett tåg som snart kommer att bli rånat á la western-film.
Men när jag var där sist satt en svensk och skröt om tåg museet i Gävle för en som
pratade med rysk brytning och jag fick en konstig känsla och
Började invänta Daniel Craig som skulle flyga in genom fönstret och börja skjuta hejvilt!
Hur länge jag än satt där kom varken Craig eller en snygg bondtjej.
Jag blev besviken och gick därifrån för att titta på en film och äta upp min påse av bilar
som jag köpte mycket dyrt och ångerfullt inhandlat.
Nu kör vi sakta, eller ja lokföraren kör sakta, men nu ökar vi jävlar vad vi ökar.
Tror han har glömt vad som var broms och gas, men nu hittat vilket.
Jag hittade inte min biljeett innan, och började få lite panik.
Konduktören sa efter:
"Oj, där började du bli nervös, men jag hade bara kommit tillbaka sen, så hade vi letat tillsammans.
Det hade varit du och jag mot världen, eller i alla fall biljetten"
Han verkade snäll och var lite söt
Han liknade Super-Mario fast tjockare, i konduktörskläder men utan prinsessa.
Nu är data-klockan tio i två, vilket betyder att klockan snart är kvart i tro jag, om jag inte har fått det hela om bak-tassen.
Vilket jag kan ha fått. Men ja nu har jag väl sovit 2.5 timme, men vilat desto mer
Och kommer kanske sova någon timme till innan min station kommer fram.
Eller snarare tvärtom tills vi kommer fram till min station eller inte men ja förstår ni inte nu.
Då vet jag inte vad jag ska skriva,
Då kan ni givetvis kommentera så ska jag försöka förklara det bättre.
Jag lovar ingen jag ger er bara en förhoppning.
Om något bättre, kanske lättare vad vet jag?...
...alldeles för lite.
Men vad kommer då att ske dessa två veckorna.
Ja, jo, jag vet inte riktigt ska träffa en hel familj som jag inte sett på länge, me även löst folk.
Främst åker jag upp för att träffa M och C!
Där fick E och H så det kändes...
...inte troligt.
Om jag skulle träffat någon som börjar på D.
Hade det blivit McD vilket kanske inte är skoj när ni som läser det har släpat er igenom en hel skoldag
och ni är bittra och sega.
Kanske inte alla men vet en som är det!
Nu ser jag månen eller snarare såg för nu försvann den.
Jag har börjat fundera på om tågpersonalen slarvat bort lys-knappen.
För de sa att de skulle släcka vid ett-snåret och när är det vid två-snåret och lika tänt som vi kl 18 eller 19 eller vilket som..
...Men de kanske menar imorgon eftermiddagen när det är ljust ute vad vet jag.
Jag har blivit utsatt för en terrorattack av en svensk idag.
Hon envisas med att skruva upp värmen konstant.!
Sen var det en unge som försökte riva tåget, om jag hade varit förälder till ungen...
...hade han sovit i ljusdal medan jag åkt vidare.
Allt jag har att skriva just nu lär återkomma innan ankomst så att säga.
Jag hade rätt, nu lämnar vi Vännäs och jag har nu aldrig varit såhär långt norrut.
Och då har jag minst 2,5 timme kvar.!
Trolige en kvart+ eftersom jag tror att tåget är försent vet ej riktigt varför.
Kan vara det med att chaffisen blandade ihop broms och gas innan.
Men ja, nu är det jag och en familj som ska av i Umeå kvar.
Jag är näste till att hoppa av.
Tjejen som var med innan också hon hoppade i Vännäs.
Det var en ganska intressant bild, man kunde ha tagit en bra bild...
... Om man haft en kamera och dragit ner rutan.
Hennes gra jacka smälte mer och mer in i den tjocka dimman som är ute såhär på morgonkvisten.
Det var intressant väder ute, nyss!
Vet ej hur det är i Älvsbyn där jag ska kliva av.
Har för övrigt inte sovit mer sen sist och klockan böra närma sig 4 och jag är inte så trött...
... Okej lite trött kanske men ja det spelar inte större roll.
M har förbjudit mig att skriva långa meningar.
Och jag tro att det är ganska långa en del av de iaf.
Som i sin tur har färgat hela det här inlägget grönt, i alla fall i Word!
Tveksamt om det blir så på blogg.se, det hade varit intressant att se.
Det var tänt i köket hos någon vi körde förbi!!
Vem fan har tänt i köket i kl 4! Jag tror det var köket!
Sak samma, man har inte tänt kl 4!!!
Inte en onsdagsmorgon i alla fall.
För det är väl onsdag?
Nu är det över 12 timmar sen jag lämnade småland,
Och jag har snart 150 mil hem, det är långt.
Jävligt långt!
Vem fan vill bo såhär långt ifrån civilisatioen?!!
Ingen snö än!
Jag uppreppar ingen snö än!
Dock var en hel by ute och körde (dvs 2 bilar)
Nu är kl snart 5 och det är 1,5 timme kvar, jag har bara sovit 2,5 timme i natt och kommer inte somna innan.
Så nu är det 4,5 avsnitt vänner tills jag är framme.
Jag får räkna lite så.
Tittat på tre olika filmer hittils
3:10 to yuma
Breakfast with Scot
och
Wedding daze.
Bästa filmen var 3:10 to yuma där jag faktiskt grät lite i slutet
Annars var Wedding Daze riktigt bra också, väldigt skön romantisk komedi som inte upprepa inte innehåller Hugh Grant!
Breakfast with Scot, var helt okej. En gammal NHL-spelar som är tv-ankare och dessutom är homosexuell. Inte helt okej inom hockey. Han och hans pojkvän får ta hand om ett barn som vars mamma dog och är släkt med någon på något sätt.
Nu har jag sovit 5 timmar i Ms sänga det var skönt och välbehövlihy.
Jag kan inte förstå att de har försökt lura hit mig.
Jag ångrade mig ungefär två minuter efter jag klivit ur tåget (som var tidigt! med 7 minuter!)
Det var svinkallt!
Verkligen sjukligt Kallt!!!
Dessutom var det overkligt långt till deras rum, som är förvånadsvärt stort.
Undra om de fått de här rummen utan ha hälsat på någon...
...som bestämmmer.
Jag sitter nu aningen desperat och försöker på något sätt komma in på internet.
För om jag ska vara ärlig så är det inte så kul att bara sitta.
Men nästa gång om det blir någon nästa så åker jag med liggvagn!
Bara så ni vet, kosa vad det kostar vill!
"hälsa skönheten i norr"
(funkar när jag är i norrland)
Lars Winnerbäck- Hjärter dams sista sång
Lars Winnerbäck- Lång väg hem
Tomas Andersson Wij- Sanningen om dig
Lars WInnerbäck- Se dig om
Montt Mardie- Paraply
Lars WInnerbäck- Brustna hjärtans höst
Aguson- Stockholm 1/11/03
Tomas Andersson Wij- Första snön är alltid vitast
Skrev ju åtta inlägg under resan därav åtta låtar!
Den här stan är för sorglig, Vi är värda så mycket mer
Henrik skapar.
Eller i alla fall skriver.
Jag ska inte skriva om mig själv i tredje person det blir för svårt
Dessutom har jag snart glömt bort att göra det
Då faller jag in till att skriva jag istället för Henrik.
Vips. så är hela konceptet borta.
Kl. är just nu 23.42.
Det är lördag.
Fast hade jag ingen koll på när jag vaknade.
Det hade troligen du som läser?
Men jag behöver inte veta vilken dag som är vilken.
Fast nu vet jag att det är lördag t.o.m den fjärde oktober.
om 17 dagar ska jag åka tåg.
jag är framme om 18 dagar.
Det är länge.
Det kommer vara tråkigt.
Men va fan jag har redan betalat biljetten.
Ska jag vara ärlig vill jag faktiskt åka.
Jag vill!
Det är jag säker på.
Fast till norrland i oktober, är nog som att komma hit i februari.
Kallt som något kallt.
Snö och allt man vill är att ha vår, en varm kram och pollenallergiska människor.
Min lillebror dansade i mitt rum idag.
Det såg...
...annorlunda ut.
Men ja han var glad.
Jag har tappat något idag.
Vet inte vad men något.
Jag saknar något.
Det har funnits där men tror inte det finns där längre.
Det är borta.
Men vad är borta.
Jag vet inte.
Men något är borta.
Något annat är borta.
Men vad.
Jag suckar och försöker glömma.
Men hur kan man glömma något man inte riktigt vet.
Men ja nu har jag skrivit ordet men i väldigt många meningar.
Men det är ett bra ord.
Det kan inte överanvändas.
Nu får Sandra sin uppdatering och jag har ber er andra att inte kommentera så mycket
att jag får ångest över min dåliga uppdaterings förmåga.
Eller är det kanske bara en låtsas ångest.
Jag kanske inte behöva skriva den här bloggen.
Tåls att fundera på.
Fast jag skriver inte för att jag har någon låtsasångest/ångest
Ska man sluta?
Lägga ner?
Vi är värda så mycket mer- Tomas Andersson Wij
Eller i alla fall skriver.
Jag ska inte skriva om mig själv i tredje person det blir för svårt
Dessutom har jag snart glömt bort att göra det
Då faller jag in till att skriva jag istället för Henrik.
Vips. så är hela konceptet borta.
Kl. är just nu 23.42.
Det är lördag.
Fast hade jag ingen koll på när jag vaknade.
Det hade troligen du som läser?
Men jag behöver inte veta vilken dag som är vilken.
Fast nu vet jag att det är lördag t.o.m den fjärde oktober.
om 17 dagar ska jag åka tåg.
jag är framme om 18 dagar.
Det är länge.
Det kommer vara tråkigt.
Men va fan jag har redan betalat biljetten.
Ska jag vara ärlig vill jag faktiskt åka.
Jag vill!
Det är jag säker på.
Fast till norrland i oktober, är nog som att komma hit i februari.
Kallt som något kallt.
Snö och allt man vill är att ha vår, en varm kram och pollenallergiska människor.
Min lillebror dansade i mitt rum idag.
Det såg...
...annorlunda ut.
Men ja han var glad.
Jag har tappat något idag.
Vet inte vad men något.
Jag saknar något.
Det har funnits där men tror inte det finns där längre.
Det är borta.
Men vad är borta.
Jag vet inte.
Men något är borta.
Något annat är borta.
Men vad.
Jag suckar och försöker glömma.
Men hur kan man glömma något man inte riktigt vet.
Men ja nu har jag skrivit ordet men i väldigt många meningar.
Men det är ett bra ord.
Det kan inte överanvändas.
Nu får Sandra sin uppdatering och jag har ber er andra att inte kommentera så mycket
att jag får ångest över min dåliga uppdaterings förmåga.
Eller är det kanske bara en låtsas ångest.
Jag kanske inte behöva skriva den här bloggen.
Tåls att fundera på.
Fast jag skriver inte för att jag har någon låtsasångest/ångest
Ska man sluta?
Lägga ner?
Vi är värda så mycket mer- Tomas Andersson Wij
En sten bland andra stenar.
Nu ska jag skriva om en sten.
Om en grå sten.
Ingen stor sten.
Utan den som gömmer sig bland de andra stenarna.
Jag vill vara den stenen.
Jag vill ligga bakom just alla de andra stenar.
Eller stå.
Jag vill kunna vara bekväm längst ner.
Jag vill.
Jag borde.
Jag kanske också kommer göra det.
Det finns en desperation
I alla fall som jag upplever det.
En desperation
Att vilja vara längst upp i stenhögen.
För då är man viktigare på något sätt.
Tror kanske en del.
Men om inte jag som frivilligt lägger mig under stenarna.
Då hamnar inte de som vill överst.
Men nu finns desperationen där
Det är många.
Väldigt många.
Som vill ligga överst
Många fler än jag kan hålla kvar.
Så då rasar det.
Det gör det ibland.
Då tar jag snabbt plats underst igen.
Snabbt låter jag andra hamna över mig.
För då syns jag inte.
Men de andra stenar vill ha sol på sig.
Då blir de lite mörkare,
Jag är nästan som en vit sten.
Kanske som en diamant.
Fast inte så ändå.
Men ja.
Varför vill man då vara överst?
Varför vill man ha solen stekande på sig.
Varför vill man att alla människor ska titta på en.
Varför?
Bekräftelse är väl kanske en anledning.
Det är faktiskt den enda jag kommer på.
Men varför vill man bli bekräftad, bara genom att synas.
Hej tv.
Filma mig.
Jag undviker kameror.
Jag bad Erik (som filmade under LW i Linköping)
Att försöka inte få med mig.
Jag vill inte att folk ska veta vem jag är.
Om man nu ska veta det,
Så vill jag veta vilka som vet.
Jag vill inte att okända människor ska veta mer om mig än andra.
För varför ska de göra det?
Jag förstår inte.
Kommer kanske aldrig göra.
Jag drömmer just nu om att tjäna pengar med något jag tycker om.
Att kunna känna en större frihet.
Men då kanske jag måste avvakta nästa gång högen rasar samman.
Tänk om tvivlet inte fanns- Aguson
Om en grå sten.
Ingen stor sten.
Utan den som gömmer sig bland de andra stenarna.
Jag vill vara den stenen.
Jag vill ligga bakom just alla de andra stenar.
Eller stå.
Jag vill kunna vara bekväm längst ner.
Jag vill.
Jag borde.
Jag kanske också kommer göra det.
Det finns en desperation
I alla fall som jag upplever det.
En desperation
Att vilja vara längst upp i stenhögen.
För då är man viktigare på något sätt.
Tror kanske en del.
Men om inte jag som frivilligt lägger mig under stenarna.
Då hamnar inte de som vill överst.
Men nu finns desperationen där
Det är många.
Väldigt många.
Som vill ligga överst
Många fler än jag kan hålla kvar.
Så då rasar det.
Det gör det ibland.
Då tar jag snabbt plats underst igen.
Snabbt låter jag andra hamna över mig.
För då syns jag inte.
Men de andra stenar vill ha sol på sig.
Då blir de lite mörkare,
Jag är nästan som en vit sten.
Kanske som en diamant.
Fast inte så ändå.
Men ja.
Varför vill man då vara överst?
Varför vill man ha solen stekande på sig.
Varför vill man att alla människor ska titta på en.
Varför?
Bekräftelse är väl kanske en anledning.
Det är faktiskt den enda jag kommer på.
Men varför vill man bli bekräftad, bara genom att synas.
Hej tv.
Filma mig.
Jag undviker kameror.
Jag bad Erik (som filmade under LW i Linköping)
Att försöka inte få med mig.
Jag vill inte att folk ska veta vem jag är.
Om man nu ska veta det,
Så vill jag veta vilka som vet.
Jag vill inte att okända människor ska veta mer om mig än andra.
För varför ska de göra det?
Jag förstår inte.
Kommer kanske aldrig göra.
Jag drömmer just nu om att tjäna pengar med något jag tycker om.
Att kunna känna en större frihet.
Men då kanske jag måste avvakta nästa gång högen rasar samman.
Tänk om tvivlet inte fanns- Aguson
Miss li grät, Jag grät och Jakob gjorde mål
Jag vill skriva
Jag behöver skriva
Det känns så.
Nog mest för att det är så.
Igår var jag i Linköping
Det var Jakob också.
Jag grät
Jakob gjorde mål.
Jag var på Stångebro
Jag vet inte vart Jakob var.
Men mål gjorde han.
Det stod i tidningen.
Sista spelningen med lasse i år. Tror jag.
Han spelar i Norge i september
Men då jobbar jag.
Igår var en fin dag.
Idag är väl inte en lika fin dag.
Om man inte ser till vädret.
Men jag vet inte om jag ska se till det trots
att P3 har haft en tävling om just
Winnerbäck och väderleksrapporten.
Jag vet inte hur man ska skriva
Eller snarare hur jag ska skriva.
Jag gick från tågstation till parkeringen
Och drabbades över en ångest över
1. Min telefon var död hela kvällen och kunde inte förmedla känslan.
2. Att min blogg blir mer och mer alldaglig.
Vi börjar med 1 då.
Man bör väl göra det.
Winnerbäck började med
"En tätort på en slätt"
Precis exakt just som jag sa innan till
"bussgänget"
Winnerbäck spejade ut över den stora publiken
Sen började han.
"hälsa skönheten från Skäggetorp"
(Om ni inte vet vart skäggetorp ligger så kan ni söka på eniro lovar ni får träff).
Jubel.
Eller jag behöver inte skriva jubel, för det var ett konstant jubel.
Tystnade aldrig.
Inte en enda gång.
Jag hamnade längst fram ungefär där Ola stod. (fast andra sidan staketet)
Missade därför Emil Jensen.
Lasse kom ut innan och signerade.
Han gav kramar men inga pussar.
(jag frågade!)
Han fortsatte det var helt underbart.
Han spelade äntligen
"Dom sista drömmarna"...
...Igen.
Men oj vad bra det var.
Sen gick de ut allihop.
Sen kom Lasse själv tillbaka.
Han spelade:
"Hjärter dams sista sång"
"Över Gränsen"
"Kom änglar"
Sen gick han igen.
Det var mitt i Hjärter dams sista sång.
Då när allt gick från att vara så jävla bra.
Till att vara riktig jävla konst.
Hur publiken sjöng
Hur Lasse sjöng
Hur glad Lasse var
Hans tårar i ögonen
Mina gråtvåta kinder.
Ja, jag grät.
Så jävla vackert var det.
Men samtidigt grät jag nog också
För att det tar slut.
Som Jensen skulle sagt
"Allt jag gillar upphör"
Och det är väl så.
Lasse kom tillbaka med bandet.
De spelade
"För dig"
"Du hade tid"
Men Lasse om du nu hade tid, varför stannade du inte.?!
Du ville kanske hem
Jag ville inte lämna.
Jag, Johanna, Sandra å nån till stod kvar.
Vakterna fick mota ut oss.
Men jag var inte ensam om att gråta.
Miss li grät
Monica Starck grät
Tror att Malin My-Nilsson gjorde det med.
Lasse var tårögd
Sandra grät
Å jag grät.
Fick även denna spelningen ett plektrum
Denna gången av Jerker.
Han, Ola, Lasse, och Monica såg hur tagen jag var
Att jag stod där och grät.
Men nu är allt slut.
En väldigt fin sommar med Winnerbäck är slut.
Så jävla slut är den.
problem två eftersom två kommer efter ett.
Det känns redan nu att jag borde ha två olika inlägg.
Eller redan och redan har ju skrivit rätt jävla långt om man nu får uttrycka sig så.
Det får jag.
Det har amnesty sagt.
Men nu till saken.
Jag vet inte, hur många som läser min blogg gång efter gång.
Jag vet några.
Som jag tror gör det.
Men nu har jag fått ångest över att min blogg blir mer berättande
Precis som någon skulle bry sig om det.
Hur intressant är jag.
Eller jag är ganska intressant men inte mina handlingar.
Vad jag vet.
Men det känns som när den sista elden slocknar
för kvällen.
Så har min blogg känts för mig
som just den elden.
Som det popcornet som landade på marken
Och det slutade med att en tjej
med för mycket smink
trampade sönder den med sina
nya vita adidasskor.
Ni vet när de är så där glansiga
att det som är vitt kan spegla sig
Eller ni kanske inte vet.
Vet jag?
Det är söndag idag.
Det känns som söndag 13.3.99.
Så känns det.
Men en resa genom slätter och
småstäder
en konduktör som säger att
vi ska vara framme innan vi åkt.
Men det hade varit ganska skönt.
Om allt som var transportsträcka hade gått så fort
att man var framme innan den började.
Men inte sådär fort att jag blir trött
Utan mer så att jag inte blir det.
Ni vet.
Tro jag.
Men en vän till mig bruka skriva en låt eller två längst ner som speglar som det känns nu.
Lars Winnerbäck - Söndag 13.3.99
Lars Winnerbäck- En tätort på en slätt
"Hälsa skönheten i norr"
Jag behöver skriva
Det känns så.
Nog mest för att det är så.
Igår var jag i Linköping
Det var Jakob också.
Jag grät
Jakob gjorde mål.
Jag var på Stångebro
Jag vet inte vart Jakob var.
Men mål gjorde han.
Det stod i tidningen.
Sista spelningen med lasse i år. Tror jag.
Han spelar i Norge i september
Men då jobbar jag.
Igår var en fin dag.
Idag är väl inte en lika fin dag.
Om man inte ser till vädret.
Men jag vet inte om jag ska se till det trots
att P3 har haft en tävling om just
Winnerbäck och väderleksrapporten.
Jag vet inte hur man ska skriva
Eller snarare hur jag ska skriva.
Jag gick från tågstation till parkeringen
Och drabbades över en ångest över
1. Min telefon var död hela kvällen och kunde inte förmedla känslan.
2. Att min blogg blir mer och mer alldaglig.
Vi börjar med 1 då.
Man bör väl göra det.
Winnerbäck började med
"En tätort på en slätt"
Precis exakt just som jag sa innan till
"bussgänget"
Winnerbäck spejade ut över den stora publiken
Sen började han.
"hälsa skönheten från Skäggetorp"
(Om ni inte vet vart skäggetorp ligger så kan ni söka på eniro lovar ni får träff).
Jubel.
Eller jag behöver inte skriva jubel, för det var ett konstant jubel.
Tystnade aldrig.
Inte en enda gång.
Jag hamnade längst fram ungefär där Ola stod. (fast andra sidan staketet)
Missade därför Emil Jensen.
Lasse kom ut innan och signerade.
Han gav kramar men inga pussar.
(jag frågade!)
Han fortsatte det var helt underbart.
Han spelade äntligen
"Dom sista drömmarna"...
...Igen.
Men oj vad bra det var.
Sen gick de ut allihop.
Sen kom Lasse själv tillbaka.
Han spelade:
"Hjärter dams sista sång"
"Över Gränsen"
"Kom änglar"
Sen gick han igen.
Det var mitt i Hjärter dams sista sång.
Då när allt gick från att vara så jävla bra.
Till att vara riktig jävla konst.
Hur publiken sjöng
Hur Lasse sjöng
Hur glad Lasse var
Hans tårar i ögonen
Mina gråtvåta kinder.
Ja, jag grät.
Så jävla vackert var det.
Men samtidigt grät jag nog också
För att det tar slut.
Som Jensen skulle sagt
"Allt jag gillar upphör"
Och det är väl så.
Lasse kom tillbaka med bandet.
De spelade
"För dig"
"Du hade tid"
Men Lasse om du nu hade tid, varför stannade du inte.?!
Du ville kanske hem
Jag ville inte lämna.
Jag, Johanna, Sandra å nån till stod kvar.
Vakterna fick mota ut oss.
Men jag var inte ensam om att gråta.
Miss li grät
Monica Starck grät
Tror att Malin My-Nilsson gjorde det med.
Lasse var tårögd
Sandra grät
Å jag grät.
Fick även denna spelningen ett plektrum
Denna gången av Jerker.
Han, Ola, Lasse, och Monica såg hur tagen jag var
Att jag stod där och grät.
Men nu är allt slut.
En väldigt fin sommar med Winnerbäck är slut.
Så jävla slut är den.
problem två eftersom två kommer efter ett.
Det känns redan nu att jag borde ha två olika inlägg.
Eller redan och redan har ju skrivit rätt jävla långt om man nu får uttrycka sig så.
Det får jag.
Det har amnesty sagt.
Men nu till saken.
Jag vet inte, hur många som läser min blogg gång efter gång.
Jag vet några.
Som jag tror gör det.
Men nu har jag fått ångest över att min blogg blir mer berättande
Precis som någon skulle bry sig om det.
Hur intressant är jag.
Eller jag är ganska intressant men inte mina handlingar.
Vad jag vet.
Men det känns som när den sista elden slocknar
för kvällen.
Så har min blogg känts för mig
som just den elden.
Som det popcornet som landade på marken
Och det slutade med att en tjej
med för mycket smink
trampade sönder den med sina
nya vita adidasskor.
Ni vet när de är så där glansiga
att det som är vitt kan spegla sig
Eller ni kanske inte vet.
Vet jag?
Det är söndag idag.
Det känns som söndag 13.3.99.
Så känns det.
Men en resa genom slätter och
småstäder
en konduktör som säger att
vi ska vara framme innan vi åkt.
Men det hade varit ganska skönt.
Om allt som var transportsträcka hade gått så fort
att man var framme innan den började.
Men inte sådär fort att jag blir trött
Utan mer så att jag inte blir det.
Ni vet.
Tro jag.
Men en vän till mig bruka skriva en låt eller två längst ner som speglar som det känns nu.
Lars Winnerbäck - Söndag 13.3.99
Lars Winnerbäck- En tätort på en slätt
"Hälsa skönheten i norr"
Åska, regn och Radio.
Åska, regn, åska, regn, kvavt.
Några konstiga citat från radion och P3.
En Winnerbäck konsert som nästan regnade bort
En fotbollsmatch som va skandal.
En klok men ack så frågvis vän.
Dock åt vi dåligt med mat.
Provade kläder på åhlens som Tantmössa, handväskor, även en scarf och fick roliga blickar.
Jag å min vän diskuterade hurvida jag skulle medverka i programmet bonde söker fru.
Då kom jag på att i slutet av varje speeddate så säger jag.
Hade du lika tråkigt som jag?
Vilket då sent på natten/morgonen var väldigt roligt.
Så nu har jag sammanfattat några dagar i Halmstad väldigt kort.
Men det var en...
...roligt tid...
...en mycket rolig tid.
Jag bjuder gärna på mig själv överallt och kanske nåt ställe till.
Men jag pratar inte så mycket.
Jag går åt motsatt håll om man jämför med de flesta andra.
När jag var mindre tog jag för mig mycket överallt
På äldre tar är jag mer försiktig och studerar situationer innan jag kanske säger något.
Jag pratar gärna inte om mig själv och min historia.
Min framtid kan jag inte prata om så mycket, för den är så suddig.
Jag har nu jobbat tre dagar och alla tre dagarna har jag lyssnat på sommar i p1.
Ett underbart program faktiskt.
Om ni inte har så lyssna på det.
finns på www.sr.se.
Nu gör jag reklam igen, borde kanske få betalt för det men nej tack.
Jag sprider gärna denna samhällsinformation gratis.
Men jag har iaf lyssnat på sommar.
Hört allt från Jens Lapidus till Winnerbäck.
Dessa två herrar hade underbara sommarprogram precis som
Yrsa Wallden, Fredrik Lindström, Säkert! (Annika Norlin) och Pia Johansson.
Dessa sex människor.
Som för övrigt är tre män och tre kvinnor. (fan va jämställt) har alla haft något som jag känt igen mig eller som jag bara skrattat åt. tre av varje på bägge.
Vill man skratta mycket så ska man lyssna på:
Lapidus, Lindström och Johansson.
Vill man få en bild av hur jag är så lyssna på:
Yrsa Wallden, Winnerbäck eller Norlin.
Yrsa Wallden pratar om hur det är att vara blyg och ofta sitta längst ner i klassrummet
och att gå på konserter själv.
Winnerbäck pratar om modern journalistik, ångestkänslor.
Norlin, pratar om sin uppväxt i norrland och hur det är att bli musiker. men så säger hon...
"Vi pratar bara när vi har något vettigt att säga"
Så har jag börjat tänka.
Innan jag hörde programmet faktiskt.
Jag tycker inte att det är intressant för mig att berätta om allt, vem bryr sig.
Jag vet en flicka som är jävligt lik mig.
Hon är ungefär lika dålig som mig på att lösa korsord.
Vi lyssnar på likadan musik.
Vi har roligt tillsammans.
Men vi är rädd för närhet
Dock på olika sätt.
Hon kroppslig
Jag känslomässig.
Vi tänker ofta likadant.
Men vi är ändå så olika.
Jag vet inte varför jag skrev det riktigt.
Men jag trodde inte man kunde förakta kramar.
Men tydligen.
Jag har börjat lida av prestationsångest.
Jag har märkt hur det arta sig.
Överallt kan den drabba mig.
På msn
På offentlig toalett
I ett samtal
I en sms-konversation.
Denna bloggen är skriven under prestationsångest.
Någon sa att detta var den bästa bloggen den personen läst.
Hur fan ska den då bli bättre ?
Några konstiga citat från radion och P3.
En Winnerbäck konsert som nästan regnade bort
En fotbollsmatch som va skandal.
En klok men ack så frågvis vän.
Dock åt vi dåligt med mat.
Provade kläder på åhlens som Tantmössa, handväskor, även en scarf och fick roliga blickar.
Jag å min vän diskuterade hurvida jag skulle medverka i programmet bonde söker fru.
Då kom jag på att i slutet av varje speeddate så säger jag.
Hade du lika tråkigt som jag?
Vilket då sent på natten/morgonen var väldigt roligt.
Så nu har jag sammanfattat några dagar i Halmstad väldigt kort.
Men det var en...
...roligt tid...
...en mycket rolig tid.
Jag bjuder gärna på mig själv överallt och kanske nåt ställe till.
Men jag pratar inte så mycket.
Jag går åt motsatt håll om man jämför med de flesta andra.
När jag var mindre tog jag för mig mycket överallt
På äldre tar är jag mer försiktig och studerar situationer innan jag kanske säger något.
Jag pratar gärna inte om mig själv och min historia.
Min framtid kan jag inte prata om så mycket, för den är så suddig.
Jag har nu jobbat tre dagar och alla tre dagarna har jag lyssnat på sommar i p1.
Ett underbart program faktiskt.
Om ni inte har så lyssna på det.
finns på www.sr.se.
Nu gör jag reklam igen, borde kanske få betalt för det men nej tack.
Jag sprider gärna denna samhällsinformation gratis.
Men jag har iaf lyssnat på sommar.
Hört allt från Jens Lapidus till Winnerbäck.
Dessa två herrar hade underbara sommarprogram precis som
Yrsa Wallden, Fredrik Lindström, Säkert! (Annika Norlin) och Pia Johansson.
Dessa sex människor.
Som för övrigt är tre män och tre kvinnor. (fan va jämställt) har alla haft något som jag känt igen mig eller som jag bara skrattat åt. tre av varje på bägge.
Vill man skratta mycket så ska man lyssna på:
Lapidus, Lindström och Johansson.
Vill man få en bild av hur jag är så lyssna på:
Yrsa Wallden, Winnerbäck eller Norlin.
Yrsa Wallden pratar om hur det är att vara blyg och ofta sitta längst ner i klassrummet
och att gå på konserter själv.
Winnerbäck pratar om modern journalistik, ångestkänslor.
Norlin, pratar om sin uppväxt i norrland och hur det är att bli musiker. men så säger hon...
"Vi pratar bara när vi har något vettigt att säga"
Så har jag börjat tänka.
Innan jag hörde programmet faktiskt.
Jag tycker inte att det är intressant för mig att berätta om allt, vem bryr sig.
Jag vet en flicka som är jävligt lik mig.
Hon är ungefär lika dålig som mig på att lösa korsord.
Vi lyssnar på likadan musik.
Vi har roligt tillsammans.
Men vi är rädd för närhet
Dock på olika sätt.
Hon kroppslig
Jag känslomässig.
Vi tänker ofta likadant.
Men vi är ändå så olika.
Jag vet inte varför jag skrev det riktigt.
Men jag trodde inte man kunde förakta kramar.
Men tydligen.
Jag har börjat lida av prestationsångest.
Jag har märkt hur det arta sig.
Överallt kan den drabba mig.
På msn
På offentlig toalett
I ett samtal
I en sms-konversation.
Denna bloggen är skriven under prestationsångest.
Någon sa att detta var den bästa bloggen den personen läst.
Hur fan ska den då bli bättre ?
Sån är jag!
He's a real nowhere man
Sitting in his nowhere land
Making all his nowhere plans for nobody
Doesn't have a point of view
knows not where he's going to
Isn't he a bit like you and me?
Nowhere man please listen
You don't know what you're missing
Nowhere man, The world is at your command
He's as blind as he can be
Just sees what he wants to see
Nowhere man, can you see me at all
Nowhere man don't worry
Take your time, don't hurry
Leave it all till somebody else
Lends you a hand
Ah, la, la, la, la
Doesn't have a point of view
knows not where he's going to
Isn't he a bit like you and me?
Nowhere man please listen
You don't know what you're missing
Nowhere man, The world is at your command
Ah, la, la, la, la
He's a real nowhere man
Sitting in his nowhere land
Making all his nowhere plans for nobody
Making all his nowhere plans for nobody
Making all his nowhere plans for nobody
Kommentar: Överflödiga. Det är så mycket jag det kan bli.
Sitting in his nowhere land
Making all his nowhere plans for nobody
Doesn't have a point of view
knows not where he's going to
Isn't he a bit like you and me?
Nowhere man please listen
You don't know what you're missing
Nowhere man, The world is at your command
He's as blind as he can be
Just sees what he wants to see
Nowhere man, can you see me at all
Nowhere man don't worry
Take your time, don't hurry
Leave it all till somebody else
Lends you a hand
Ah, la, la, la, la
Doesn't have a point of view
knows not where he's going to
Isn't he a bit like you and me?
Nowhere man please listen
You don't know what you're missing
Nowhere man, The world is at your command
Ah, la, la, la, la
He's a real nowhere man
Sitting in his nowhere land
Making all his nowhere plans for nobody
Making all his nowhere plans for nobody
Making all his nowhere plans for nobody
Kommentar: Överflödiga. Det är så mycket jag det kan bli.
Att komma bort från någonstans och att hitta någon annanstans
Att våga svinga sig
Att våga ta fart
Att våga släppa taget
Att hitta någonting
Att glömma något annat
Att komma bort från någonstans
Att hitta någon annanstans
Att gå för det inte känns bra
Att stanna för att det känns bra
Att bara lyfta och inte vända blicken
Att kunna landa och bli nöjd.
Det vill jag.
Fan vad jag vill just det.
Jag tänkte häromdagen när jag jobbade
Att detta kommer jag aldrig göra sen.
Jag kommer aldrig kunna bo på landet med kor.
Jag vill inte vara bunden på det sättet.
Jag pratade med en gammal klasskompis
Hon ville inte flytta till Linköping
Utan tycker Älmhult är mysigt.
Det tycker inte jag.
Min syster flyttade till Osby
Min bror kommer ta över hemma, tror inte du åker runt så mycket som du säger Håkan
Vg ja? Tror inte heller du försvinner så långt härifrån.
Thessan å Mathilda ni är för små för att jag ska kunna analysera er. (om jag sen har rätt eller inte är en annan sak.)
Men jag vill inte bo här,
Jag är inte hemma trots att jag är hemma.
Jag är inte glad trots att jag ler
Jag är fan inte jag.
Jag vill hitta något
Jag vill stadga mig med.
Jag kommer inte gifta mig.
Jag har det på känn nu.
Jag vill inte gifta mig
Inte för att man bara skiljer sig eller något sånt
Utan för att jag klär inte i rollen som brudgum.
Visst, bröllop är fint.
Kanske där det skär sig vad vet jag.
Spelar ingen roll vart.
Det känns inte som jag.
Men inte det jag söker mest.
Jag söker en plats
där jag kan vila
där jag kan se något varje dag
Utan att dö av tristessen
Det finns något i mig som driver mig iväg.
Jag tror inte jag kommer att bo hemma under hela 2010. (gör lumpen 09)
Jag måste bort.
Jag söker något
Men vet inte vad
Om du hittar det
Så tveka inte
ring
smsa
skrik
viska
gör något bara jag får reda på det.
Jag har träffat folk som sagt:
Jag har alltid velat bo på landet och/eller vad fint ni bor här hade jag velat bo
Vad ser de som inte jag ser?
En annan tanke helt off topic.
Personer som saknar ett sinne t.ex hörsel eller syn,
de får förbättrade andra sinnen.
Men när man blir äldre försämras ju alla sinnena.
Varför blir inte t.ex lukten eller smaken bättre?
tåls att fundera på.
Att våga ta fart
Att våga släppa taget
Att hitta någonting
Att glömma något annat
Att komma bort från någonstans
Att hitta någon annanstans
Att gå för det inte känns bra
Att stanna för att det känns bra
Att bara lyfta och inte vända blicken
Att kunna landa och bli nöjd.
Det vill jag.
Fan vad jag vill just det.
Jag tänkte häromdagen när jag jobbade
Att detta kommer jag aldrig göra sen.
Jag kommer aldrig kunna bo på landet med kor.
Jag vill inte vara bunden på det sättet.
Jag pratade med en gammal klasskompis
Hon ville inte flytta till Linköping
Utan tycker Älmhult är mysigt.
Det tycker inte jag.
Min syster flyttade till Osby
Min bror kommer ta över hemma, tror inte du åker runt så mycket som du säger Håkan
Vg ja? Tror inte heller du försvinner så långt härifrån.
Thessan å Mathilda ni är för små för att jag ska kunna analysera er. (om jag sen har rätt eller inte är en annan sak.)
Men jag vill inte bo här,
Jag är inte hemma trots att jag är hemma.
Jag är inte glad trots att jag ler
Jag är fan inte jag.
Jag vill hitta något
Jag vill stadga mig med.
Jag kommer inte gifta mig.
Jag har det på känn nu.
Jag vill inte gifta mig
Inte för att man bara skiljer sig eller något sånt
Utan för att jag klär inte i rollen som brudgum.
Visst, bröllop är fint.
Kanske där det skär sig vad vet jag.
Spelar ingen roll vart.
Det känns inte som jag.
Men inte det jag söker mest.
Jag söker en plats
där jag kan vila
där jag kan se något varje dag
Utan att dö av tristessen
Det finns något i mig som driver mig iväg.
Jag tror inte jag kommer att bo hemma under hela 2010. (gör lumpen 09)
Jag måste bort.
Jag söker något
Men vet inte vad
Om du hittar det
Så tveka inte
ring
smsa
skrik
viska
gör något bara jag får reda på det.
Jag har träffat folk som sagt:
Jag har alltid velat bo på landet och/eller vad fint ni bor här hade jag velat bo
Vad ser de som inte jag ser?
En annan tanke helt off topic.
Personer som saknar ett sinne t.ex hörsel eller syn,
de får förbättrade andra sinnen.
Men när man blir äldre försämras ju alla sinnena.
Varför blir inte t.ex lukten eller smaken bättre?
tåls att fundera på.
Att man blir klokare med åren.
Nu skriver jag igen.
Det är sant inget skämt, jag känner redan nu att den här bloggen
inte är särskilt efterlängtad om man tänker på att det inte tog 1-3 månader innan den kom.
Var på Winnerbäck i onsdags, hade inget att göra så körde dit.
En bra bit var det. Men värt varje öre var det också.
Han är bra live, stämningen är bra.
Nu har jag pratade mycket "vanligt" prat så nu är alla uppvärmda inför
det där djupa som finns i nästan alla blogginläggen jag skriver.
Läste alla kommentarer, jag gör det ibland, och förundras över att jag missat en del.
En Lotta var inne på min blogg och skrev att alla människor var lika och fastnade i samma
världsbild och...
... det är sant.
Jag känner inte mig riktigt som mig själv, har inte gjort det sen igår.
Men det kommer jag ha god tid att tänka på.
På söndag åker min familj norröver utom min lillebror som åker söderut.
Kvar blir jag...
... Med djuren, jobb, tystnaden och mörkret.
Det är skönt att vara hemma själv, inte så skönt att vara ensam hemma dock.
Men jag får tar det som det kommer, och det kommer.
Jag måste vänja mig vid den tystnaden
som ändå blir när man går från 6 stycken till en.
För det kommer ske den dagen jag flyttar.
Vilket jag hoppas blir så fort jag kommer ur lumpen.
Vart vet jag inte.
Men Västervik gav mig blodad tand,
eller om det var sällskapet bara.
Jag vet varken in eller ut.
Idag regnade det.
Det finns en mening med det.
Jag skulle gått då, och förlorat mig i regnet.
För jag har redan förlorat mig i ljuset.
Ett regn som faller
Slutar inte för att du vill
Ett liv som faller
Slutar för att du vill.
Fast mitt liv är lite mer som ett regn
Vad det nu betyder
Ska man inte bli klokare genom åren?
Jag blir mer förvirrad
Kanske mer konstig
Eller det vet jag.
Är inne i en konstig period
En sån som jag gillar
Fast att jag stöter bort människor
Att jag gräver ner mig själv djupt
Likt en björn
inför ide.
Det här är mitt ide
Stör gärna
Men knacka först.
"Har du en plats där jag kan vila
Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån"
Det är sant inget skämt, jag känner redan nu att den här bloggen
inte är särskilt efterlängtad om man tänker på att det inte tog 1-3 månader innan den kom.
Var på Winnerbäck i onsdags, hade inget att göra så körde dit.
En bra bit var det. Men värt varje öre var det också.
Han är bra live, stämningen är bra.
Nu har jag pratade mycket "vanligt" prat så nu är alla uppvärmda inför
det där djupa som finns i nästan alla blogginläggen jag skriver.
Läste alla kommentarer, jag gör det ibland, och förundras över att jag missat en del.
En Lotta var inne på min blogg och skrev att alla människor var lika och fastnade i samma
världsbild och...
... det är sant.
Jag känner inte mig riktigt som mig själv, har inte gjort det sen igår.
Men det kommer jag ha god tid att tänka på.
På söndag åker min familj norröver utom min lillebror som åker söderut.
Kvar blir jag...
... Med djuren, jobb, tystnaden och mörkret.
Det är skönt att vara hemma själv, inte så skönt att vara ensam hemma dock.
Men jag får tar det som det kommer, och det kommer.
Jag måste vänja mig vid den tystnaden
som ändå blir när man går från 6 stycken till en.
För det kommer ske den dagen jag flyttar.
Vilket jag hoppas blir så fort jag kommer ur lumpen.
Vart vet jag inte.
Men Västervik gav mig blodad tand,
eller om det var sällskapet bara.
Jag vet varken in eller ut.
Idag regnade det.
Det finns en mening med det.
Jag skulle gått då, och förlorat mig i regnet.
För jag har redan förlorat mig i ljuset.
Ett regn som faller
Slutar inte för att du vill
Ett liv som faller
Slutar för att du vill.
Fast mitt liv är lite mer som ett regn
Vad det nu betyder
Ska man inte bli klokare genom åren?
Jag blir mer förvirrad
Kanske mer konstig
Eller det vet jag.
Är inne i en konstig period
En sån som jag gillar
Fast att jag stöter bort människor
Att jag gräver ner mig själv djupt
Likt en björn
inför ide.
Det här är mitt ide
Stör gärna
Men knacka först.
"Har du en plats där jag kan vila
Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån
Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån"
Det är något visst med slottsruinen
Nu sitter jag här igen (med igen menar jag på blogg.se)
Jag känner mig en aning hittvingad, av en personen som vet vem hon är.
Fast på något sätt måste jag tacka för en givande natt, en hel sång och en fin helg.
Var på visfestivalen i Västervik, var där under fredagen, när TAW spelade.
Det är något speciellt med visfestivalen som gör att jag redan nu känner på mig att jag måste dit nästa år.
Det väcks en konstig känsla inom mig, när vi satt där på läktaren.
Det var fyra träd rakt framför mig som alla gjorde en våg av himlen, de skar den på ett märkligt sätt.
Solen gick ner lite bakom den andra läktaren, folk mycket folk gick längs den cykelvägen som gick runt havet.
Utsikten kan jämföras med när jag låg på sjukhus, bara att denna gången var det så jävla mycket vackrare, och sällskapet i alla fall några som jag visste vilka var.
När sen TAW framåt 22.30 började spela så såg jag hur stjärnorna sakta trängde fram genom de alldeles för tunna molnen och den annars så klara blå himlen.
Det är något visst med slottsruinen i Västervik!
Vi såg också en person som var riktigt lik Winnerbäck.
Jag pratade sönder natten i något som kanske kan kallas, lära känna natt eller något åt det hållet.
Vi pratade om allt från, Kirunavintrar, till bekräftelse, skolan och fördomar.
säger som Pontus Enhörning en gång sade:
"Det är så bra med fördomar man behöver inte träffa folk för att veta hurdana de är"
Jag gillade att prata om sånt, vi bägge visste om att det kanske var sista gången vi sågs, men någonting säger mig att det var det inte. Det finns personer som man vet efter man har träffat att denna människan kommer jag nog aldrig träffa igen, och så finns då de andra personerna som man vet att man kommer träffa igen om de så bor jävligt öde ;)
Fast klart 30 mil är ju bara runt hörnet eller hur?
Men det som är visst med slottsruinen är att jag blev djup och inspirerad. Nu har jag alltid på någon nivå varit djup, men det var något visst som gjorde att jag å du kunde ligga vakna till 05.30 å prata om allt.
Och att jag sedan stannade i Vimmerby för att köpa något tilltugg.
Gick in och sa:
-Tjenare, Ska bara ha en Cola å en Zoopåse!
(killen försvinner och kommer tillbaka)
- Hur stor Sop-påse vill du ha?
- Nej nej Zoopåse.
- Jaha, jag tänkte väl det, vad kostar dem?
Men i alla fall, jag drog fram gitarren som jag inte haft framme under hela vistelsen.
Satte mig i framsätet och började sjunga om:
de två männen som jag såg gå längs vattnet på cykelvägen där solen gick nerför ån, om någon som tvivlar och inte känner sig hemma nånstans, och om livets alla val å svåra kval. Om stjärnorna och molnen den kvällen/natten.
Det är en av de skönaste låtarna jag skrivit, melodin blev bra också. Nu ska jag bara fixa tid med Chris.
Vilken berättarblogg det här blev inte så djup som man kan hoppas.
Men som sagt någon kan även jag trampa snett.!
Jag känner mig en aning hittvingad, av en personen som vet vem hon är.
Fast på något sätt måste jag tacka för en givande natt, en hel sång och en fin helg.
Var på visfestivalen i Västervik, var där under fredagen, när TAW spelade.
Det är något speciellt med visfestivalen som gör att jag redan nu känner på mig att jag måste dit nästa år.
Det väcks en konstig känsla inom mig, när vi satt där på läktaren.
Det var fyra träd rakt framför mig som alla gjorde en våg av himlen, de skar den på ett märkligt sätt.
Solen gick ner lite bakom den andra läktaren, folk mycket folk gick längs den cykelvägen som gick runt havet.
Utsikten kan jämföras med när jag låg på sjukhus, bara att denna gången var det så jävla mycket vackrare, och sällskapet i alla fall några som jag visste vilka var.
När sen TAW framåt 22.30 började spela så såg jag hur stjärnorna sakta trängde fram genom de alldeles för tunna molnen och den annars så klara blå himlen.
Det är något visst med slottsruinen i Västervik!
Vi såg också en person som var riktigt lik Winnerbäck.
Jag pratade sönder natten i något som kanske kan kallas, lära känna natt eller något åt det hållet.
Vi pratade om allt från, Kirunavintrar, till bekräftelse, skolan och fördomar.
säger som Pontus Enhörning en gång sade:
"Det är så bra med fördomar man behöver inte träffa folk för att veta hurdana de är"
Jag gillade att prata om sånt, vi bägge visste om att det kanske var sista gången vi sågs, men någonting säger mig att det var det inte. Det finns personer som man vet efter man har träffat att denna människan kommer jag nog aldrig träffa igen, och så finns då de andra personerna som man vet att man kommer träffa igen om de så bor jävligt öde ;)
Fast klart 30 mil är ju bara runt hörnet eller hur?
Men det som är visst med slottsruinen är att jag blev djup och inspirerad. Nu har jag alltid på någon nivå varit djup, men det var något visst som gjorde att jag å du kunde ligga vakna till 05.30 å prata om allt.
Och att jag sedan stannade i Vimmerby för att köpa något tilltugg.
Gick in och sa:
-Tjenare, Ska bara ha en Cola å en Zoopåse!
(killen försvinner och kommer tillbaka)
- Hur stor Sop-påse vill du ha?
- Nej nej Zoopåse.
- Jaha, jag tänkte väl det, vad kostar dem?
Men i alla fall, jag drog fram gitarren som jag inte haft framme under hela vistelsen.
Satte mig i framsätet och började sjunga om:
de två männen som jag såg gå längs vattnet på cykelvägen där solen gick nerför ån, om någon som tvivlar och inte känner sig hemma nånstans, och om livets alla val å svåra kval. Om stjärnorna och molnen den kvällen/natten.
Det är en av de skönaste låtarna jag skrivit, melodin blev bra också. Nu ska jag bara fixa tid med Chris.
Vilken berättarblogg det här blev inte så djup som man kan hoppas.
Men som sagt någon kan även jag trampa snett.!
Take a chill-pill
Nu efter ett ungefär 3 månader långt break känner jag mig manad att skriva här.
Jag har idag haft en lektion där jag Henrik skulle planera vad jag vill göra sen...
Jag har planerat en sak under hela sommaren. en enda sak.
Det är vilken vecka jag ska vara ledig.
Vad jag ska göra då?
-Det vet jag inte säkert och kommer troligen inte veta förrän dagarna innan.
Jag blev ifrågasatt om varför jag inte planerar.
Ärligt talat är det nog så att jag är jävligt impulsiv.
Jag vill inte ha någonting att följa.
Inte ha något strukturerat.
Jag tror det kan ha att göra med att jag gick på Montessori.
Där man får välja själv vilket ämne man ska jobba med för stunden.
Men man har något man måste ha klart varje vecka.
Jag tror det är något som gör att det sitter i än.
För jag är gör det jag känner för.
Jag vet inte men det känns som det passar mig
Jag behöver inte planera
Varför ska man tänka efter så länge på vad man ska göra.
Jag har blivit betrakad som oseriös, och att jag inte tar livet på allvar.
Men jag förstår inte varför jag ska ta allt så seriöst.
Jag ser folk omkring som är jättestressad,
men jag vill inte bli stressad
Jag vill vara lugn och harmonisk.
Nu vet jag inte om jag är så harmonisk
Men lugn kan jag garantera.
Vad som händer efter lumpen i januari 2010
Är för mig ett senare problem och jag kommer ta tag i det
Den dagen jag känner mig manad, precis som jag skrev denna bloggen.
Ha det soft.
Jag har idag haft en lektion där jag Henrik skulle planera vad jag vill göra sen...
Jag har planerat en sak under hela sommaren. en enda sak.
Det är vilken vecka jag ska vara ledig.
Vad jag ska göra då?
-Det vet jag inte säkert och kommer troligen inte veta förrän dagarna innan.
Jag blev ifrågasatt om varför jag inte planerar.
Ärligt talat är det nog så att jag är jävligt impulsiv.
Jag vill inte ha någonting att följa.
Inte ha något strukturerat.
Jag tror det kan ha att göra med att jag gick på Montessori.
Där man får välja själv vilket ämne man ska jobba med för stunden.
Men man har något man måste ha klart varje vecka.
Jag tror det är något som gör att det sitter i än.
För jag är gör det jag känner för.
Jag vet inte men det känns som det passar mig
Jag behöver inte planera
Varför ska man tänka efter så länge på vad man ska göra.
Jag har blivit betrakad som oseriös, och att jag inte tar livet på allvar.
Men jag förstår inte varför jag ska ta allt så seriöst.
Jag ser folk omkring som är jättestressad,
men jag vill inte bli stressad
Jag vill vara lugn och harmonisk.
Nu vet jag inte om jag är så harmonisk
Men lugn kan jag garantera.
Vad som händer efter lumpen i januari 2010
Är för mig ett senare problem och jag kommer ta tag i det
Den dagen jag känner mig manad, precis som jag skrev denna bloggen.
Ha det soft.
Livet har sina goda stunder.
En klassisk reklamslogan.
Men ack så sann.
Läste nyss min brors blogg, från Nya Zeeland.
Han har varit iväg en månad nu och ska jag vara ärlig
har det inte kännts som om han varit borta så länge.
Jag saknar han minst av alla i familjen tror jag.
Det finns såklart förklaringar till allt.
Jag är väl den ende som har haft någorlunda kontakt med min bror.
Vi har snackat på msn så fort bägge varit online.
Senaste bloggen han skrev började jag faktiskt gråta lite smått.
I slutet när han skrev om alla minnen vi hade.
Vilken underbar familj jag egentligen har.
Man ser inte de roliga sakerna särskilt ofta.
Men nu skriver jag lite roliga minnen som jag och Håkan har upplevt
Håkan:
Vi har byggt fotbollsmål
Kunnat mest av en låt i en artist hemstad (7598 andra besökare)
Vi har diskuterat hur livet ska vara, spendera veckor hemma själva,
ätit pommes med bearnaisesås och tittat på film när du bara skulle hämta din keps.
LP skivan jag fick för två jular sen, den rulla varm på LPspelaren. Alla LW konserter vi varit på.
Minns du killen vi träffade på 30 års? Han som sa att alla som kommer från Älmhult börjar jobba på IKEA. Midsommar, första gången vi festade ihop och vad kul det var, Tylösand.
Det är när man tänker på sånt man inser hur mycket man saknar personen.
Alla upplevelser man har.
Det är nog därför en del har svårt att släppa sin första kärlek.
Det var oftast då du gjorde allt första gången.
Första gången du kysste någon mitt i centrum
Första gången du ger hela dig själv till någon annan
Första gången du haft någon i dina armar och aldrig velat släppa.
Första gången du sovit med någon av motsatt kön så nära.
Första gången du saknat någon (utifrån)
Jag vet att det finns fler men klockan är trots allt halv två.
Men när regnet smattrar mot rutorna
Och rullgardinen dras ner
Vinden tar i
Och täcket är kallt
Tänk då på ditt livs goda stunder
Finns goda stunder hos alla
Leta fram dem du också i grå februari.
(Allt jag skriver behöver givetvis inte stämma med alla, utan utgår ifrån mig själv och personer jag träffat och pratat med)
Men ack så sann.
Läste nyss min brors blogg, från Nya Zeeland.
Han har varit iväg en månad nu och ska jag vara ärlig
har det inte kännts som om han varit borta så länge.
Jag saknar han minst av alla i familjen tror jag.
Det finns såklart förklaringar till allt.
Jag är väl den ende som har haft någorlunda kontakt med min bror.
Vi har snackat på msn så fort bägge varit online.
Senaste bloggen han skrev började jag faktiskt gråta lite smått.
I slutet när han skrev om alla minnen vi hade.
Vilken underbar familj jag egentligen har.
Man ser inte de roliga sakerna särskilt ofta.
Men nu skriver jag lite roliga minnen som jag och Håkan har upplevt
Håkan:
Vi har byggt fotbollsmål
Kunnat mest av en låt i en artist hemstad (7598 andra besökare)
Vi har diskuterat hur livet ska vara, spendera veckor hemma själva,
ätit pommes med bearnaisesås och tittat på film när du bara skulle hämta din keps.
LP skivan jag fick för två jular sen, den rulla varm på LPspelaren. Alla LW konserter vi varit på.
Minns du killen vi träffade på 30 års? Han som sa att alla som kommer från Älmhult börjar jobba på IKEA. Midsommar, första gången vi festade ihop och vad kul det var, Tylösand.
Det är när man tänker på sånt man inser hur mycket man saknar personen.
Alla upplevelser man har.
Det är nog därför en del har svårt att släppa sin första kärlek.
Det var oftast då du gjorde allt första gången.
Första gången du kysste någon mitt i centrum
Första gången du ger hela dig själv till någon annan
Första gången du haft någon i dina armar och aldrig velat släppa.
Första gången du sovit med någon av motsatt kön så nära.
Första gången du saknat någon (utifrån)
Jag vet att det finns fler men klockan är trots allt halv två.
Men när regnet smattrar mot rutorna
Och rullgardinen dras ner
Vinden tar i
Och täcket är kallt
Tänk då på ditt livs goda stunder
Finns goda stunder hos alla
Leta fram dem du också i grå februari.
(Allt jag skriver behöver givetvis inte stämma med alla, utan utgår ifrån mig själv och personer jag träffat och pratat med)
