vinter, vår, sommar och höst.
vinter, vår, sommar och höst det är ett helt år,
och ett sånt har gått snart bara 4 dagar kvar.
Nyårslöften avges, som bryts i slutet på januari
eller början av februari, för de flesta.
Jag har aldrig avgivit ett löfte vid nyår,
har aldrig känt att jag har någon last som gör att jag måste ge ett löfte.
Egentligen handlar det bara om att kontrollera sig själv,
Varför ska jag avge ett löfte inför massa personer?
För egentligen, jag sviker ju inte dem om jag bryter det
jag sviker bara mig själv, och visar hur svag jag är.
Det är väl därför jag inte ger några löften
Jag vill inte visa mig svag,
Jag vill väl alltid på något sätt vara stark och kunna stå för min sak.
Så mer av rädsla så ger jag inga.
All heder åt de som klarar av att hålla sina löften.
Men det här visar tydligt vem jag är.
Det är väl därför jag tar det säkra för det osäkra,
Tycker inte om att kasta mig ut, utan att ha en fallskärm
eller något mjukt att landa på.
Jag är som en kamel, som bara lunka på i öknen.
Livet går mer på rutin
Vilket jag vissa dagar kan störa sönder mig på,
men andra dagar kan jag bara tycka det är skönt.
Men någon gång, regnar det väl i öknen.
Någon gång snöar det väl nästa år.
Någon gång sker väl något som inte bruka ske.
Jag är väl singel av feghet
Jag jobbar hemma av feghet
Jag gör lumpen för att ha något annat att göra.
Man ska vara ärlig mot sig själv,
Så jag river den fasaden som ni tror att ni har sett.
För bakom allt är väl jag på något sätt svag, men ändå väldigt trygg i mig själv.
P.s Är väldigt imponerad över hur många som orka läsa min blogg.
och ett sånt har gått snart bara 4 dagar kvar.
Nyårslöften avges, som bryts i slutet på januari
eller början av februari, för de flesta.
Jag har aldrig avgivit ett löfte vid nyår,
har aldrig känt att jag har någon last som gör att jag måste ge ett löfte.
Egentligen handlar det bara om att kontrollera sig själv,
Varför ska jag avge ett löfte inför massa personer?
För egentligen, jag sviker ju inte dem om jag bryter det
jag sviker bara mig själv, och visar hur svag jag är.
Det är väl därför jag inte ger några löften
Jag vill inte visa mig svag,
Jag vill väl alltid på något sätt vara stark och kunna stå för min sak.
Så mer av rädsla så ger jag inga.
All heder åt de som klarar av att hålla sina löften.
Men det här visar tydligt vem jag är.
Det är väl därför jag tar det säkra för det osäkra,
Tycker inte om att kasta mig ut, utan att ha en fallskärm
eller något mjukt att landa på.
Jag är som en kamel, som bara lunka på i öknen.
Livet går mer på rutin
Vilket jag vissa dagar kan störa sönder mig på,
men andra dagar kan jag bara tycka det är skönt.
Men någon gång, regnar det väl i öknen.
Någon gång snöar det väl nästa år.
Någon gång sker väl något som inte bruka ske.
Jag är väl singel av feghet
Jag jobbar hemma av feghet
Jag gör lumpen för att ha något annat att göra.
Man ska vara ärlig mot sig själv,
Så jag river den fasaden som ni tror att ni har sett.
För bakom allt är väl jag på något sätt svag, men ändå väldigt trygg i mig själv.
P.s Är väldigt imponerad över hur många som orka läsa min blogg.
Saker förändras när tiden går.
Nu skriver jag igen, en evighet sen jag klottrade här sist,
känns det som i alla fall.
Läste igenom alla kommentarer jag har fått, och jag fick en som inte skrev sitt namn.
Som skrev att hon/han älskade sättet jag skrev på.
Men skriver jag på något speciellt sätt?
Eller kanske hon/han som uppfattar det jag skriver på ett speciellt sätt?
Jag skriver metaforiskt (bildligt) ofta.
Men det är enklare, på något sätt lättare att förstå.
Inbillar jag, mig i alla fall.
Men sen är jag inte som alla andra
Nej vem är den andra lik.
Folk säger ofta tur vi inte är lika i alla fall, tänk vad tråkigt.
Vadå? Folk är lika.
Inte identiska, men det finns många som tycker om samma film, samma låt etc.
Ändå säger de flesta skönt att vi är olika, och alla inte är likadan.
Men det är vi inte alla exakt, men jag tror eller anar att vem jag än träffar i hela världen
så är vi lika på något sätt, klart inte som om vi vore stenar eller buskar.
(om nu stenar och buskar kan se lika ut)
Men vi kan ha samma åsikter, vi kan tycka om samma filmer, tycka samma tjejer ser bra ut.
Listan kan göras lång.
Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Tiden flyter på.
Winnerbäck gör turné i sommar, och jag väntar på besked av pliktverket.
Ska jag börja 28 juli 2008 eller 1 januari 2009.
Det är väl det jag väntar på om jag ens kommer med.
Om inte får jag nog jobba.
Jag har läst många bloggar nu senaste tiden
sitter ibland på blogg.se å bara läser andras.
Många skriver varje dag! Varje dag!
Jag måste ha ett mycket dystert liv, som inte har något att berätta
Varje dag.
Vad skriver jag här någon gång i månaden. ?
Om ens så bra, men i och för sig så skriver de oftast om någon komisk incident.
Visst kan jag med skriva om varje dag i så fall, men jag tror inte det är så kul att läsa.
Inte för att mitt skulle vara kul och läsa, jag skriver bara deppigt.
Läste igenom många blogginlägg som jag skrev i början (när det nu var. )
Jag verkar vara en aning för ensam med mina tankar, och det är jag nog också.
Mycket tankar som far runt.
Och saker förändras när tiden går. Det har jag märkt.
jag skriver mer vid ett senare tillfälle detta blev ett suddigt inlägg
känns det som i alla fall.
Läste igenom alla kommentarer jag har fått, och jag fick en som inte skrev sitt namn.
Som skrev att hon/han älskade sättet jag skrev på.
Men skriver jag på något speciellt sätt?
Eller kanske hon/han som uppfattar det jag skriver på ett speciellt sätt?
Jag skriver metaforiskt (bildligt) ofta.
Men det är enklare, på något sätt lättare att förstå.
Inbillar jag, mig i alla fall.
Men sen är jag inte som alla andra
Nej vem är den andra lik.
Folk säger ofta tur vi inte är lika i alla fall, tänk vad tråkigt.
Vadå? Folk är lika.
Inte identiska, men det finns många som tycker om samma film, samma låt etc.
Ändå säger de flesta skönt att vi är olika, och alla inte är likadan.
Men det är vi inte alla exakt, men jag tror eller anar att vem jag än träffar i hela världen
så är vi lika på något sätt, klart inte som om vi vore stenar eller buskar.
(om nu stenar och buskar kan se lika ut)
Men vi kan ha samma åsikter, vi kan tycka om samma filmer, tycka samma tjejer ser bra ut.
Listan kan göras lång.
Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Tiden flyter på.
Winnerbäck gör turné i sommar, och jag väntar på besked av pliktverket.
Ska jag börja 28 juli 2008 eller 1 januari 2009.
Det är väl det jag väntar på om jag ens kommer med.
Om inte får jag nog jobba.
Jag har läst många bloggar nu senaste tiden
sitter ibland på blogg.se å bara läser andras.
Många skriver varje dag! Varje dag!
Jag måste ha ett mycket dystert liv, som inte har något att berätta
Varje dag.
Vad skriver jag här någon gång i månaden. ?
Om ens så bra, men i och för sig så skriver de oftast om någon komisk incident.
Visst kan jag med skriva om varje dag i så fall, men jag tror inte det är så kul att läsa.
Inte för att mitt skulle vara kul och läsa, jag skriver bara deppigt.
Läste igenom många blogginlägg som jag skrev i början (när det nu var. )
Jag verkar vara en aning för ensam med mina tankar, och det är jag nog också.
Mycket tankar som far runt.
Och saker förändras när tiden går. Det har jag märkt.
jag skriver mer vid ett senare tillfälle detta blev ett suddigt inlägg
