Hagel, Regn och Storm

hej.

idag kommer jag skriva en grubblar blogg.
Det är något som gnager, något som äter.
Något som får mig att funderar, inte över livet
känner mig egentligen inte jättedepp, utan mer
frågande över vad som händer.

Jag har vänner, många fast dem glider fram och tillbaka
Vet inte vad det beror, kanske så att jag inte förändras.
Eller att jag förändras så att jag blir svårare att umgås med för en del.
Jag vet inte riktigt varför, det är det som gnager som äter.
Pilla bort skinnet för att hitta något.

jag skriver så knappt jag själv förstår,
vet att troligtvis en kommer kommentera det.
Men jag är just nu ett frågetecken,
personer runt omkring säger konstiga saker,
jag förstår inte, hittar inte pusselbiten som löser pusslet.

Man ska alltid börja med att rannsaka sig själv
När man ska lösa problem, men jag vet inte vart jag ska börja.
Så svårt  när folk gömmer sig bakom ord och förklaringar.
Jag vet själv att jag är likadant, har svårt för att säga exakt vad jag tkr,
om det är något negativt, är det positivt tvekar jag inte.

Men kanske är det, just det som är problemet.
att jag på så sätt skapa få ovänner,
men många vänner
men kanske väldigt få som kommer så nära
som kanske båda jag och den personen vill.

Kärlek säger folk är krångligt, och jag har upplevt det så
Och just därför försöker jag undvika den,
snart ett år sen jag var kär
det vill säga riktigt kär.
När elden brann
Sen att det har pyrt lite ibland är en annan sak.

Kärlek är vänskap med egentligen,
vinden blåser kraftigare å regnet öser ner
och haglet slår mot lågorna.
Så känns det.
Sen någon månad är det uppehåll.
men varför är det inte sol hela tiden?

jag kommer funderar mycket på detta.
Folk förändras, men det kan inte vara hela sanningen.
Jag känner mig som en i mängden för alla.
att skärpan inte är inställd rätt.

// Henrik

P.s Tycker att tomas andersson wijs låt "Mellanstora Mellansvenska städer" kan vara nationalsången.

Kommentarer
Postat av: Clin

Kan inte påstå att man får vidare närmre vänner av att vara sanningsenlig alltid och säga vad man tycker. Iallafall inte av mina erfarenheter att bedöma.
Känner precis som du mig som en i mängden. Du är inte ensam.
Den dära låten kan du väl skicka? ;P

2007-08-15 @ 20:31:36
URL: http://clin.blogspot.com
Postat av: elin

Genom att säga vad jag tyckte, blev jag mer...av med vännerna än fick behålla dem. Nu önskar jag mer att jag var en i mängden. Det önskar jag på ett sätt. Men å andra sidan kan man ju diskutera vad man egentligen ska prioritera: Att vara sig själv - men fok ser "ner" på en. eller : Försöka vara någon annan för att smälta in - och bli mer "accepterad". Dilemma.

2007-08-26 @ 13:12:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0