Höstens intåg (läs inte Johanna)
Idag skiner solen
men hösten tränger sig liksom in
på ett objudande sätt.
Genom kalla vindar och ännu mer tankar.
Hösten är tankarnas årstid.
Grubblarnas årstid.
Texternas årstid.
Det är alltid så
varje höst får jag nya tankar.
Grubblar om fel saker konstant.
Men skriver flest texter.
Skrev 12 st förra året
mellan 1 okt- 1 dec
mer än vad jag skrivit sen dess.
Men det är något speciellt med hösten.
Dem färgglada löven
är inte lika uppiggande
som dem en gång var.
Kastanjerna som når marken varje höst
är inte lika fina, inte lika roliga.
Man växer upp och ser saker annorlunda.
De gula löven lekte jag i som barn.
Nu går jag sparkar i dem
och önskar att dem var gröna igen.
men brunt, gult, blött och äckligt
klibbar sig fast vid skorna.
Men saker blir väl aldrig som förr.
Man roar sig inte på samma sätt.
Nej man följer livets gång,
mot den ljusa tunneln man ska gå in i en dag.
Fan va djup och deprimerande blogg detta blev.
Men jag är nog det. djup och deprimerande.
// Henrik
men hösten tränger sig liksom in
på ett objudande sätt.
Genom kalla vindar och ännu mer tankar.
Hösten är tankarnas årstid.
Grubblarnas årstid.
Texternas årstid.
Det är alltid så
varje höst får jag nya tankar.
Grubblar om fel saker konstant.
Men skriver flest texter.
Skrev 12 st förra året
mellan 1 okt- 1 dec
mer än vad jag skrivit sen dess.
Men det är något speciellt med hösten.
Dem färgglada löven
är inte lika uppiggande
som dem en gång var.
Kastanjerna som når marken varje höst
är inte lika fina, inte lika roliga.
Man växer upp och ser saker annorlunda.
De gula löven lekte jag i som barn.
Nu går jag sparkar i dem
och önskar att dem var gröna igen.
men brunt, gult, blött och äckligt
klibbar sig fast vid skorna.
Men saker blir väl aldrig som förr.
Man roar sig inte på samma sätt.
Nej man följer livets gång,
mot den ljusa tunneln man ska gå in i en dag.
Fan va djup och deprimerande blogg detta blev.
Men jag är nog det. djup och deprimerande.
// Henrik
Hagel, Regn och Storm
hej.
idag kommer jag skriva en grubblar blogg.
Det är något som gnager, något som äter.
Något som får mig att funderar, inte över livet
känner mig egentligen inte jättedepp, utan mer
frågande över vad som händer.
Jag har vänner, många fast dem glider fram och tillbaka
Vet inte vad det beror, kanske så att jag inte förändras.
Eller att jag förändras så att jag blir svårare att umgås med för en del.
Jag vet inte riktigt varför, det är det som gnager som äter.
Pilla bort skinnet för att hitta något.
jag skriver så knappt jag själv förstår,
vet att troligtvis en kommer kommentera det.
Men jag är just nu ett frågetecken,
personer runt omkring säger konstiga saker,
jag förstår inte, hittar inte pusselbiten som löser pusslet.
Man ska alltid börja med att rannsaka sig själv
När man ska lösa problem, men jag vet inte vart jag ska börja.
Så svårt när folk gömmer sig bakom ord och förklaringar.
Jag vet själv att jag är likadant, har svårt för att säga exakt vad jag tkr,
om det är något negativt, är det positivt tvekar jag inte.
Men kanske är det, just det som är problemet.
att jag på så sätt skapa få ovänner,
men många vänner
men kanske väldigt få som kommer så nära
som kanske båda jag och den personen vill.
Kärlek säger folk är krångligt, och jag har upplevt det så
Och just därför försöker jag undvika den,
snart ett år sen jag var kär
det vill säga riktigt kär.
När elden brann
Sen att det har pyrt lite ibland är en annan sak.
Kärlek är vänskap med egentligen,
vinden blåser kraftigare å regnet öser ner
och haglet slår mot lågorna.
Så känns det.
Sen någon månad är det uppehåll.
men varför är det inte sol hela tiden?
jag kommer funderar mycket på detta.
Folk förändras, men det kan inte vara hela sanningen.
Jag känner mig som en i mängden för alla.
att skärpan inte är inställd rätt.
// Henrik
P.s Tycker att tomas andersson wijs låt "Mellanstora Mellansvenska städer" kan vara nationalsången.
idag kommer jag skriva en grubblar blogg.
Det är något som gnager, något som äter.
Något som får mig att funderar, inte över livet
känner mig egentligen inte jättedepp, utan mer
frågande över vad som händer.
Jag har vänner, många fast dem glider fram och tillbaka
Vet inte vad det beror, kanske så att jag inte förändras.
Eller att jag förändras så att jag blir svårare att umgås med för en del.
Jag vet inte riktigt varför, det är det som gnager som äter.
Pilla bort skinnet för att hitta något.
jag skriver så knappt jag själv förstår,
vet att troligtvis en kommer kommentera det.
Men jag är just nu ett frågetecken,
personer runt omkring säger konstiga saker,
jag förstår inte, hittar inte pusselbiten som löser pusslet.
Man ska alltid börja med att rannsaka sig själv
När man ska lösa problem, men jag vet inte vart jag ska börja.
Så svårt när folk gömmer sig bakom ord och förklaringar.
Jag vet själv att jag är likadant, har svårt för att säga exakt vad jag tkr,
om det är något negativt, är det positivt tvekar jag inte.
Men kanske är det, just det som är problemet.
att jag på så sätt skapa få ovänner,
men många vänner
men kanske väldigt få som kommer så nära
som kanske båda jag och den personen vill.
Kärlek säger folk är krångligt, och jag har upplevt det så
Och just därför försöker jag undvika den,
snart ett år sen jag var kär
det vill säga riktigt kär.
När elden brann
Sen att det har pyrt lite ibland är en annan sak.
Kärlek är vänskap med egentligen,
vinden blåser kraftigare å regnet öser ner
och haglet slår mot lågorna.
Så känns det.
Sen någon månad är det uppehåll.
men varför är det inte sol hela tiden?
jag kommer funderar mycket på detta.
Folk förändras, men det kan inte vara hela sanningen.
Jag känner mig som en i mängden för alla.
att skärpan inte är inställd rätt.
// Henrik
P.s Tycker att tomas andersson wijs låt "Mellanstora Mellansvenska städer" kan vara nationalsången.
