HenkeEmilsson

Idag skiner solen
men hösten tränger sig liksom in
på ett objudande sätt.
Genom kalla vindar och ännu mer tankar.
Hösten är tankarnas årstid.
Grubblarnas årstid.
Texternas årstid.

Det är alltid så
varje höst får jag nya tankar.
Grubblar om fel saker konstant.
Men skriver flest texter.
Skrev 12 st förra året
mellan 1 okt- 1 dec
mer än vad jag skrivit sen dess.
Men det är något speciellt med hösten.

Dem färgglada löven
är inte lika uppiggande
som dem en gång var.
Kastanjerna som når marken varje höst
är inte lika fina, inte lika roliga.

Man växer upp och ser saker annorlunda.
De gula löven lekte jag i som barn.
Nu går jag sparkar i dem
och önskar att dem var gröna igen.
men brunt, gult, blött och äckligt
klibbar sig fast vid skorna.

Men saker blir väl aldrig som förr.
Man roar sig inte på samma sätt.
Nej man följer livets gång,
mot den ljusa tunneln man ska gå in i en dag.

Fan va djup och deprimerande blogg detta blev.
Men jag är nog det. djup och deprimerande.

// Henrik