Miss li grät, Jag grät och Jakob gjorde mål
Jag behöver skriva
Det känns så.
Nog mest för att det är så.
Igår var jag i Linköping
Det var Jakob också.
Jag grät
Jakob gjorde mål.
Jag var på Stångebro
Jag vet inte vart Jakob var.
Men mål gjorde han.
Det stod i tidningen.
Sista spelningen med lasse i år. Tror jag.
Han spelar i Norge i september
Men då jobbar jag.
Igår var en fin dag.
Idag är väl inte en lika fin dag.
Om man inte ser till vädret.
Men jag vet inte om jag ska se till det trots
att P3 har haft en tävling om just
Winnerbäck och väderleksrapporten.
Jag vet inte hur man ska skriva
Eller snarare hur jag ska skriva.
Jag gick från tågstation till parkeringen
Och drabbades över en ångest över
1. Min telefon var död hela kvällen och kunde inte förmedla känslan.
2. Att min blogg blir mer och mer alldaglig.
Vi börjar med 1 då.
Man bör väl göra det.
Winnerbäck började med
"En tätort på en slätt"
Precis exakt just som jag sa innan till
"bussgänget"
Winnerbäck spejade ut över den stora publiken
Sen började han.
"hälsa skönheten från Skäggetorp"
(Om ni inte vet vart skäggetorp ligger så kan ni söka på eniro lovar ni får träff).
Jubel.
Eller jag behöver inte skriva jubel, för det var ett konstant jubel.
Tystnade aldrig.
Inte en enda gång.
Jag hamnade längst fram ungefär där Ola stod. (fast andra sidan staketet)
Missade därför Emil Jensen.
Lasse kom ut innan och signerade.
Han gav kramar men inga pussar.
(jag frågade!)
Han fortsatte det var helt underbart.
Han spelade äntligen
"Dom sista drömmarna"...
...Igen.
Men oj vad bra det var.
Sen gick de ut allihop.
Sen kom Lasse själv tillbaka.
Han spelade:
"Hjärter dams sista sång"
"Över Gränsen"
"Kom änglar"
Sen gick han igen.
Det var mitt i Hjärter dams sista sång.
Då när allt gick från att vara så jävla bra.
Till att vara riktig jävla konst.
Hur publiken sjöng
Hur Lasse sjöng
Hur glad Lasse var
Hans tårar i ögonen
Mina gråtvåta kinder.
Ja, jag grät.
Så jävla vackert var det.
Men samtidigt grät jag nog också
För att det tar slut.
Som Jensen skulle sagt
"Allt jag gillar upphör"
Och det är väl så.
Lasse kom tillbaka med bandet.
De spelade
"För dig"
"Du hade tid"
Men Lasse om du nu hade tid, varför stannade du inte.?!
Du ville kanske hem
Jag ville inte lämna.
Jag, Johanna, Sandra å nån till stod kvar.
Vakterna fick mota ut oss.
Men jag var inte ensam om att gråta.
Miss li grät
Monica Starck grät
Tror att Malin My-Nilsson gjorde det med.
Lasse var tårögd
Sandra grät
Å jag grät.
Fick även denna spelningen ett plektrum
Denna gången av Jerker.
Han, Ola, Lasse, och Monica såg hur tagen jag var
Att jag stod där och grät.
Men nu är allt slut.
En väldigt fin sommar med Winnerbäck är slut.
Så jävla slut är den.
problem två eftersom två kommer efter ett.
Det känns redan nu att jag borde ha två olika inlägg.
Eller redan och redan har ju skrivit rätt jävla långt om man nu får uttrycka sig så.
Det får jag.
Det har amnesty sagt.
Men nu till saken.
Jag vet inte, hur många som läser min blogg gång efter gång.
Jag vet några.
Som jag tror gör det.
Men nu har jag fått ångest över att min blogg blir mer berättande
Precis som någon skulle bry sig om det.
Hur intressant är jag.
Eller jag är ganska intressant men inte mina handlingar.
Vad jag vet.
Men det känns som när den sista elden slocknar
för kvällen.
Så har min blogg känts för mig
som just den elden.
Som det popcornet som landade på marken
Och det slutade med att en tjej
med för mycket smink
trampade sönder den med sina
nya vita adidasskor.
Ni vet när de är så där glansiga
att det som är vitt kan spegla sig
Eller ni kanske inte vet.
Vet jag?
Det är söndag idag.
Det känns som söndag 13.3.99.
Så känns det.
Men en resa genom slätter och
småstäder
en konduktör som säger att
vi ska vara framme innan vi åkt.
Men det hade varit ganska skönt.
Om allt som var transportsträcka hade gått så fort
att man var framme innan den började.
Men inte sådär fort att jag blir trött
Utan mer så att jag inte blir det.
Ni vet.
Tro jag.
Men en vän till mig bruka skriva en låt eller två längst ner som speglar som det känns nu.
Lars Winnerbäck - Söndag 13.3.99
Lars Winnerbäck- En tätort på en slätt
"Hälsa skönheten i norr"
Men hej!
Fasen vad kul att höra av dig. Jag har varit lite uppe i det blå och har knappt haft tid med något men jag nu är jag här i Kalmar på egen hand och det känns så bra. Lite ensamt nu i början men jag kommer väl in i rytmen antar jag. Att ta sig bort från osby och älmhult är en befrielse, allt prat gör så att man dör lite inombords varje gång man hör något. här är det ny kula som gäller. Jag och mitt mainstream liv. ;D
Jag skulle så gärna vilja se Lasse på hemmaplan!! Jag är ju fasen från samma trakter. Och ändå har jag aldrig vart därnär han vart där. Skandal. Projekt för nästa sommar kanske? Fin beskrivning av en underbar upplevelse.Jag får aldrig nog..
Och ja Växjö är en astråkig stad. Men Campus är okej :)
jag har nya vita addidasskor, för mycket smink men jag trampar aldrig på dina popcorn. Jag tror kanske att jag kan ha försökt. Omedvetet. Och det spelar ingen roll om du skriver lite alldagligt. För det är det du skriver som ska vara fint, inte det du berättar om. Du är en sån person som får en kopp kaffe att verka intressant om du är på det humöret.det första messet du skickade till mig efter konserten skickade jag vidare till emma, jag var tvungen. Och hon fick samma rysningar som jag, och vi var inte ens där... hon skrev tillbaka; jag kommer ihåg i åttan när kristin sprang & köpte alla lasse skivor som fanns på domus. Det är ett bra tag se nu. Nu blev det för långt, igen!
nu sitter jag har andra sidan varlden och blir tarogd. tack igen for brantkrut den beror mej valdigt... ha de bast lillebror
