HenkeEmilsson

Henrik skapar.
Eller i alla fall skriver.

Jag ska inte skriva om mig själv i tredje person det blir för svårt
Dessutom har jag snart glömt bort att göra det
Då faller jag in till att skriva jag istället för Henrik.
Vips. så är hela konceptet borta.

Kl. är just nu 23.42.
Det är lördag.
Fast hade jag ingen koll på när jag vaknade.
Det hade troligen du som läser?
Men jag behöver inte veta vilken dag som är vilken.

Fast nu vet jag att det är lördag t.o.m den fjärde oktober.
om 17 dagar ska jag åka tåg.
jag är framme om 18 dagar.
Det är länge.
Det kommer vara tråkigt.
Men va fan jag har redan betalat biljetten.
Ska jag vara ärlig vill jag faktiskt åka.
Jag vill!
Det är jag säker på.
Fast till norrland i oktober, är nog som att komma hit i februari.
Kallt som något kallt.
Snö och allt man vill är att ha vår, en varm kram och pollenallergiska människor.

Min lillebror dansade i mitt rum idag.
Det såg...
...annorlunda ut.
Men ja han var glad.

Jag har tappat något idag.
Vet inte vad men något.
Jag saknar något.
Det har funnits där men tror inte det finns där längre.
Det är borta.
Men vad är borta.
Jag vet inte.
Men något är borta.
Något annat är borta.
Men vad.
Jag suckar och försöker glömma.
Men hur kan man glömma något man inte riktigt vet.

Men ja nu har jag skrivit ordet men i väldigt många meningar.
Men det är ett bra ord.
Det kan inte överanvändas.

Nu får Sandra sin uppdatering och jag har ber er andra att inte kommentera så mycket
att jag får ångest över min dåliga uppdaterings förmåga.
Eller är det kanske bara en låtsas ångest.
Jag kanske inte behöva skriva den här bloggen.
Tåls att fundera på.
Fast jag skriver inte för att jag har någon låtsasångest/ångest
Ska man sluta?
Lägga ner?

Vi är värda så mycket mer- Tomas Andersson Wij